Företaget Dynamic Code marknadsför självtest och argumenterar för testning och behandling av genital mykoplasmainfektion, en sexuellt överförd sjukdom som orsakas av bakterien Mycoplasma genitalium, även hos personer utan symtom [1]. Vi är oroliga för konsekvenserna av en sådan handläggning – i första hand risken för utveckling av antibiotikaresistens till följd av ökad antibiotikaförskrivning.

Enligt Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer för sexuellt överförda bakteriella infektioner från 2015 [2] finns indikation för diagnostik av mykoplasmainfektion vid »subjektiva symtom på uretrit och cervicit om klamydiaprov är negativt, och vid kvarstående besvär efter klamydiabehandling«. I de flesta regioner testas nu även för gonorré i den primära provtagningen.

På en del STI-mottagningar tas vid objektiva tecken på uretrit och cervicit även primärt prov för M genitalium, men provtagning rekommenderas inte vid STI-screening av asymtomatiska personer [3]. Skälet till att diagnostik av mykoplasmainfektion inte har samma indikationer som klamydia och gonorré är att sjukdomen inte tillmäts samma allvarlighetsgrad. Detta gäller särskilt symtomfritt bärarskap.

Symtomgivande mykoplasmainfektion ska behandlas, och rekommenderad förstahandsbehandling i Sverige är makroliden azitromycin i 5 dagar. Vid behandlingssvikt och resistens rekommenderas kinolonen moxifloxacin.

M genitalium utvecklar lätt resistens mot azitromycin [4], och det är redan i dag svårt att behandla många patienter. Även om PCR-diagnostik kan påvisa förekomst av resistens mot M genitalium kommer en ökad användning av dessa bredspektrumantibiotika att driva på resistensutveckling inte bara hos M genitalium utan också hos många andra bakterier som finns genitalt, i luftvägarna och i tarmen. 

Båda preparaten kan ge biverkningar och står med i WHO:s så kallade »watch group« [5] för preparat som ska användas med särskilda överväganden. Patienter som inte svarar på azitromycin eller moxifloxacin kan erbjudas behandling med licenspreparatet pristinamycin, men även där finns exempel på behandlingssvikt. 

Mykoplasmainfektion ingår till skillnad från klamydia och gonorré inte i smittskyddslagen. Det innebär att behandlande läkare inte kan ge förhållningsregler, att den inte är smittspårningspliktig och att diagnostik och behandling inte är kostnadsfri för patienten. Vi menar att dessa förutsättningar innebär att screening av mykoplasmainfektion hos symtomfria individer inte kommer att kunna förhindra smittspridning i samhället.

Vi lever hela tiden med prioriteringar i dagens sjukvård. Vi väljer att stå fast vid striktare indikationer för diagnostik och behandling av mykoplasmainfektion och att prioritera användningen av viktiga antibiotika vid allvarligare sjukdomar än symtomfri mykoplasmainfektion. I slutänden handlar det om att motverka antibiotikaresistens och därmed behålla en hög patientsäkerhet.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.