I denna utgåva av Läkartidningen ägnas 22 sidor åt ett ämne som varje läkare bör intressera sig för. Det handlar om diagnostiska fel och misstag och vad som kan göras för att förhindra dessa (se sidan 473).

Redaktören för detta tema, docent Pelle Gustafson, konstaterar i sin inledande text att »Det finns inga pålitliga siffror för hur vanliga dessa är, huvudsakligen beroende på bristande enhetlighet i definitioner, men också bristande dataunderlag. Dock uppgår andelen diagnostiska fel och misstag i svenska databaser över vårdskador till mellan 10 och 20 procent av alla anmälda skador.«

Detta är en uppgift som är värd att reflektera över. Ett första steg kan vara att läsa artiklarna i temat. Till exempel berättas om hur vanliga diagnostiska fel och misstag är, vad de kan bero på och vilka möjliga motmedel som finns. Dessutom beskrivs risker då diagnos måste ställas på distans. Vidare ges bland annat en översikt av två särskilt utsatta områden: primärvård och akutmottagningar. 

Ett andra steg blir att fundera över vad man som enskild läkare kan göra för att minska antalet diagnostiska fel och misstag. För, som kan konstateras, diagnosställande är huvudsakligen en uppgift för läkare. Arbetet för att minska felen och misstagen kan så­ledes aldrig lyckas om inte läkare engagerar sig i det.