Det pågående Syrienkriget är en av de mest fasaväckande konflikterna i vår värld, och de flesta människor skulle därför inte få för sig att åka till Syrien. Anton Lifhjelm, AT-läkare vid vårdcentralen i Söråker i Timrå kommun, tillhör dock dem som har kommit fram till ett annat ställningstagande i denna fråga (se artikel på sidan 1798).
Anton Lifhjelm tog tidigare i år ledigt för att arbeta som frivillig läkare i Syrien i fem veckor. Han gjorde detta då han ville hjälpa skadade soldater som slogs mot Islamiska staten.
På plats i landet hamnade han som ensam ansvarig för en läkarstation vid fronten i staden Raqqa. Där arbetade han tillsammans med några sjuksköterskor för att under enkla villkor ta hand om skadade kurdiska soldater. I vår artikel konstateras att »hans uppgift var att triagera, stabilisera och remittera, antingen till ett amerikanskt traumateam i närheten eller till sjukhuset i Kobane några timmar bort«.
Läkartidningen publicerar naturligtvis inte Anton Lifhjelms berättelse i syfte att få någon annan att välja att åka till Syrien. I stället ska den ses som en skildring av den hemska situation som nu råder i Syrien och de svåra villkor som läkare och annan vårdpersonal på plats arbetar under. Det är en rimlig ståndpunkt att beundra dessa människor, utan att själv erbjuda sig att göra samma sak.
