Att läkare ofta inte är förtjusta i att bli chefer är något som återkommande diskuteras inom läkarkåren. Stefan Soneberg, specialist i internmedicin och övergripande sektionsledare för internmedicin i Region Gävleborg, är en läkare som har några tankar om detta (se artikel på sidan 1878).

– En klar del är lönen. De påslag som erbjuds går ju att ta in på ett par jourer, säger han.

En annan orsak kan vara en rädsla för att stöta sig med kollegor, menar han.

– Som läkare kan man gå tillbaka till klinisk tjänstgöring, men att man tar ett chefsjobb kan ju göra en rätt omöjlig i gruppen om man misslyckas. Man måste ju leda människor, och risken är ju att man kommer på kant med dem. Det tror jag skrämmer bort rätt många.

Läkarförbundet är väl bekant med det bristande intresset för chefsjobb och antog 2016 målet att antalet läkare som är chefer skulle vara dubblerat till 2020. Detta kommer inte att nås, men förbundet jobbar vidare med frågan, berättar ordförande Heidi Stensmyren.

Det är bra att Läkarförbundet fortsätter detta arbete. Läkare behövs på chefsposter inom vården, och det generellt sett begränsade intresset för att anta utmaningen att bli chef kan ses som en signal på att läkarkollektivet inte mår riktigt bra.