Socialstyrelsen hävdade nyligen i en radiointervju att läkares rätt till fortbildning redan är fastställd eftersom lagen säger att vård ska ges enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Övriga inblandade tycker dock att det är hög tid att man på riktigt säkrar läkarnas möjlighet till kompetensutveckling. 

Kontinuerlig fortbildning för läkare! Budskapet är lätt att ta till sig för såväl utövare som patienter och borde vara det även för beslutsfattare. Frågorna som följer är dock sannolikt svårare att enas om. Vad räknas som fortbildning? Hur ska den redovisas och kvalitetsgranskas? Ska den examineras? I så fall hur? Tid är lätt att mäta men är sannolikt ett suboptimalt mått i sammanhanget. Diskussionen bör handla om fortbildningens innehåll snarare än antalet timmar och dagar som den tillägnas. 

I USA diskuteras mer omfattande och frekvent recertifiering av många specialiteter. Röster har höjts rörande oro för mer administrativ börda, ökade kostnader samt bristande klinisk relevans och således begränsad nytta. Några startade till och med en alternativ certifiering. Tidningen News­week beskrev det som »The ugly civil war in American medicine«.

När kompetensutvecklingen formaliseras är det viktigt att professionen står enad. Det finns nog mycket att lära av den aktuella amerikanska diskussionen. Vikten av ett relevant fortbildningssystem, vars primära syfte är att hjälpa läkare bli bättre snarare än att identifiera dem som inte håller måttet, tycks vara centralt. Låt oss ta med den tanken när vi tar ett gemensamt professionellt ansvar och kräver rätten till kontinuerlig fortbildning.