Vården av de mest sjuka äldre fortsätter att vara ett högaktuellt område som berör. Vittnesmålen om hur fel det kan gå finns, och ämnet är tacksamt för medier. TV-serien »Sveriges bästa äldreboende« är ett exempel på detta. Äldrevården har varit föremål för en intensiv utredningsverksamhet och ett stort antal åtgärder genom åren. Att döma av utredningar under senare tid, och av regeringens egna analyser, tycks många av de problem som redovisas i äldre studier ännu kvarstå. 

Bristande läkarmedverkan i de sköra äldres sjukvård, särskilt i hemsjukvården, har varit ett återkommande tema. De bakomliggande orsakerna till bristande läkarmedverkan har dock behandlats knapphändigt. Mot den bakgrunden, och då antalet äldre ökar kraftigt, är de äldres sjukvård och läkarnas roll och medverkan ett prioriterat område i Läkarförbundets sjukvårdspolitiska arbete. 

Under året har Läkarförbundet utrett me­dicinsk vård i hemmet med fokus på läkarmedverkan. Inom kort presenterar vi rapporten »Varför kan inte doktorn komma?«. Syftet är att beskriva problem med fokus på läkares insatser och att presentera förslag på hur behov av läkarinsatser bättre kan tillgodoses. Läkarförbundet ville också få läkarnas syn på äldres behov av läkarinsatser inifrån verksamheten. 

I rapporten lämnas förslag till vad vi kal­lar anpassad äldresjukvård. Det gäller oavsett om man är inskriven i hemsjukvård eller inte. Vi pratar till exempel om alla äldre med multifarmaci eller multipla diagnoser eller lättare kognitiva störningar.

Vi vill att Socialstyrelsen tar fram en nationell modell för denna anpassade äldresjukvård. En modell för ett samlat åtagande för vården och omsorgen oavsett lokala förutsättningar. För att skapa förutsättningar för vård på lika villkor krävs också en tydlig definition av vilka som är att betrakta som sköra äldre. Socialstyrelsen bör också här ges i uppdrag att ta fram riktlinjer för denna bedömning. Därtill behövs garantier för flera läkare i vården av de sköra äldre. Det gäller oavsett om vården sker i hemmet eller på ett särskilt boende. Behoven är många gånger lika stora. Det kan inte få vara hur boendet är ordnat som avgör den medicinska vårdnivån. 

För att optimera vården i hemmet krävs också tydligare styrsystem i form av »regelböcker« och ersättningsmodeller. Kontinuitet och tillgänglighet måste prioriteras för dem som har de största medicinska behoven. Ersättningsprinciperna måste ge stöd för en sådan prioritering.

Läkarförbundet betonar också vikten av att det tas ett samlat grepp om kompetensförsörjningen i den framtida sjukvården. Med en allt större andel äldre och vårdbehövande rimmar det illa att ingen ansvarig reagerar på Socialstyrelsens prognos om 22 procent färre internmedicinare, 28 procent färre psykiatrer och 32 procent färre specialister i allmänmedicin år 2025. Med ett minskande antal internmedicinare, geriatriker och allmänmedicinare kommer vården att drastiskt försämras om ingen börjar ta ansvar för kompetensförsörjningen. 

En viktig del i Läkarförbundets förslag är att varje län och region inrättar en kvalitetsgarant i form av en äldrevårdsöverläkare. Utifrån dagens erfarenheter ser vi ett starkt behov av en kompetens med ansvar för att alla gör sitt bästa i äldrevården. En funktion som samordnar och följer upp alla aktörers insatser i vården av de mest sköra äldre. 

Dagens problem kräver samordning och uppföljning på flera plan. Det gäller i hög grad i relationerna mellan olika organisatoriska enheter och personalkategorier i de sköra äldres sjukvård. En eller flera äldrevårdsöverläkare bör därför, beroende på landstingens storlek, ges i uppdrag att svara för att systemet fungerar på alla nivåer. Allt utifrån de behov och den vård som den enskilde kräver. 

För att nå optimal äldrevård krävs förutom förbättrad samverkan mellan kommuner och landsting också ett uttalat syfte med regeringens äldresatsning. Det behövs ett tydligt och förstärkt ansvar för läkaren hemma hos din mamma om hon behöver vård.