Den 17 februari beslutade Socialstyrelsen om en ny föreskrift för läkares specialiseringstjänstgöring som träder i kraft 1 maj i år. Det nya regelverket är verkligen efterlängtat. 

Det är särskilt glädjande att Socialstyrelsen beslutat att specialiseringstjänstgöringen ska granskas och utvärderas av en extern aktör som inte får ha ekonomiska eller administrativa bindningar till den som granskas. I förslaget till ny föreskrift som gick ut på remiss i juni 2014 var kravet på extern kvalitetsgranskning överraskande slopat, men efter klargöranden kring ­Socialstyrelsens mandat och protester från Läkarförbundet, specialitetsföreningar, andra organisationer, myndigheter och enskilda individer ändrade Socialstyrelsen förslaget. Extern och oberoende kvalitetsgranskning är och förblir ett krav! 

Regleringen av kvalitetsgranskningen skärps och utvecklas i den nya föreskriften. Socialstyrelsen markerar att det behövs en regelbundenhet och anger i de allmänna råden att vårdgivaren bör tillse att utbildande enheter granskas vart femte år. Vårdgiva­ren ska också, enligt den nya föreskriften, åtgärda de brister som upptäcks i samband med kvalitetsgranskningen. Denna reglering sätter kraft bakom orden – brister ska åtgärdas, inte sopas under mattan! En viktig fråga för framtiden blir dock hur åtgärdandet av brister ska säkerställas i praktiken. Det är också viktigt att understryka att den externa kvalitetsgranskningen inte bara får bli en revision där specifika brister uppdagas och åtgärdas. Den externa kvalitetsgranskningen bör nyttjas för att utbyta erfarenheter och idéer och utveckla specialiseringstjänstgöringen.  

SPUR – läkarprofessionens egen organisation och metod för kvalitetsgranskning – har väl utmejslade principer och anvisningar för hur en granskning ska gå till. Därför är SPUR en bra plattform där professionen kan fortsätta utveckla granskning, uppföljning och utbyte av erfarenheter och kunskap för att höja kvaliteten på ST. 

Enligt den nya föreskriften finns det från och med den 1 maj 63 reglerade specialiteter i Sverige i stället för som nu 57 stycken. Specialiseringstjänstgöringen är fortsatt målstyrd och föreskriften är, trots att den kan uppfattas som detaljerad, övergripande formulerad. Målbeskrivningarna redogör inte i detalj för vilka operativa ingrepp en färdig kirurg ska kunna utföra självständigt, eller hur konsultationsteknik de facto ska utvärderas; det ansvaret överlåter Socialstyrelsen till professionen. 

När det övergripande ST-regelverket nu är på plats är det dags för specialitetsföreträdarna och arbetsgivarna – genom sina utbildningsorganisationer, studierektorer, handledare och verksamhetschefer – att fortsätta arbetet. Det krävs ett omfattande arbete för att införa det nya regelverket på sjukhus och vårdcentraler; på alla de verksamheter som bedriver ST. Huvudmännen måste investera både ekonomiskt och personellt för att möjliggöra en högkvalitativ implementering av den nya ST-föreskriften. 

Specialitetsföreningarna behöver snarast ta fram nya rekommendationer som konkretiserar Socialstyrelsens målbeskrivningar och fyller målen med innehåll. Detta arbete är centralt för att få en välfungerande ST och en nationell samstämmighet om vad en specialist förväntas behärska. 

Två aspekter av arbetet kommer att bli särskilt viktiga. Flera basspecialiteter har nu en gemensam kunskapsbas inom ramen för de specialitetsspecifika målen – dessa mål måste specificeras gemensamt för att få en fungerande praktisk utformning och tillämpning. 

Den andra utmaningen gäller de specialitetsövergripande målen, som nu är identiskt formulerade och där måluppfyllelse inom en specialitet ska vara överförbar till en annan specialitet; här krävs ett gediget gemensamt arbete.

Specialitetsföreningarnas olika förutsättningar i form av tid och resurser och det stora behovet av samordning är i sig utmaningar i det fortsatta arbetet. Läkarförbundet uppmanar därför Socialstyrelsen att vara en aktiv part i genomförandet av nya ST och hjälpa och stötta specialitetsföreningarna och sjukvårdshuvudmännen. 

Vi har nu ett viktigt och spännande arbete framför oss för att göra specialiseringstjänstgöringen ännu bättre.