Det börjar, som det heter, lacka mot jul. För många av Läkarförbundets medlemmar runt om i Sverige är det en ansträngd tid med låg bemanning på arbetsplatserna. Sjukvården ska fungera, dag och natt – vardag som helgdag. 

Trots bråda dagar handlas det julklappar, planeras för ledighet, besök hos eller av släktingar, städas och pyntas. Julen är en tid av traditioner och många måsten, men förhoppningsvis även en tid av glädje och tillförsikt. En ljusets högtid, mitt i vintermörkret.

I vår vardag gör sig världen ändå påmind mellan julstök och hastande till och från jobbet. Vi ser tiggare på våra gator och kan läsa om attentat mot offentliga institutioner och flyktingförläggningar, och jakt på terrorister såväl i närliggande länder som på orter här i Sverige. I traditionella och sociala medier hårdnar debattklimatet, och hatiska ord slängs runt från både höger och vänster. Men olustkänslor och rädsla får inte tillåtas ta överhanden. Mitt i all oro finns också människor i behov av vardag och trygghet.

Aldrig tidigare har det kommit så många asylsökande till Sverige som nu. Även om huvuddelen av världens alla flyktingar är kvar i sitt eget hemland eller i grannländer sätter dagens situation stor press på vårt samhälle. 

Migrationsverket, tullen, polisen, socialförvaltningen och andra offentliga institutioner, ideella verksamheter och engagerade privatpersoner gör sitt yttersta för att ge nyanlända ett värdigt mottagande, hitta boenden och hjälpa människor tillrätta i sin nya tillvaro. Läkare ställer upp, deltar i humanitära insatser, donerar pengar och hjälper till med medicinska behov. 

Vissa flyktingar kommer att bli avvisade, andra får stanna – en längre eller en kortare tid. För många kommer Sverige att bli det nya hemlandet. Förutom den humanitära aspekten så kan nyanlända berika vårt land med nya erfarenheter och kunskaper. Den stora utmaningen är integrationen: att hitta vägar in i det svenska samhället och på arbetsmarknaden. För det krävs utbildning, validering, bostäder och många andra insatser. Det är resurskrävande, men det är investeringar i en bättre framtid för Sverige.

Parallellt med flyktingströmmar skakas vår värld av terrordåd. En del människor tar sig rätten att gripa till våld för att hota och skrämma andra till underkastelse. Detta kan aldrig tolereras, men måste ändå hanteras och i realiteten påverkar det oss. Vi måste dock stå upp för frihet, demokrati och alla människors lika värde. Risken är annars att rädsla och misstänksamhet övergår i diskriminering och hat. 

I februari arrangerar World Medical Association ett möte i Istanbul på temat »War and migration« där jag har bjudits in som talare. Våra turkiska kolleger står inför en extrem situation och har bett om stöd. Med tanke på risken för attacker och oroligheter vid samlingar som denna har vi vid denna pressläggning inte beslutat om mitt deltagande.  

I Läkarförbundets etiska regler slås det fast att vi läkare ska »om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud«. Dessa ord handlar förstås om vårt professionella förhållande till patienterna, men borde också kunna fungera som ledstjärna för vårt agerande som samhällsmedborgare och medmänni­s­kor. 

Därför vill jag rikta en uppmaning om att så här i jultider ägna behövande i vår närhet och i andra länder en extra tanke, och fundera kring vad var och en kan göra för att lindra och trösta. Det kan handla om att skänka en slant till en frusen människa i ett gathörn eller lägga den i en insamlingsbössa. Det kan vara en gåva till Läkare utan gränser, Röda Korset eller Rädda Barnen. Det kan vara en utsträckt hand, en värmande filt eller en kopp kaffe till någon behövande. Eller att bjuda in någon ensam att få dela gemenskapen kring julbordet. 

Jag är imponerad av det engagemang och den generositet som ni visar varje dag, och i synnerhet i dessa tider. Läkarrollen innebär ett professionellt förhållningssätt. Nöd och mänskligt lidande är trots det tungt att möta. Glöm inte att också ta hand om er själva och era nära och kära. 

God Jul, önskar jag er alla!