Den nationella läkemedelsstrategin har omarbetats och antogs av regeringen och SKL före jul. Arbetet med strategin inleddes förtjänstfullt av den förra regeringen och fortsätter nu i en omarbetad version med delvis ny struktur. Under den övergripande visionen om rätt läkemedelsanvändning till nytta för patient och samhälle har tre målområden identifierats: effektiv och säker, tillgänglig och jämlik samt samhällsekonomiskt och miljömässigt hållbar läkemedelsanvändning.

De aktiviteter som ska genomföras har mer än halverats i antal och är nu arton stycken. De ska alla genomsyras av de tre perspektiven – patient, innovation och e-hälsa – vilket alltså är tre nya grupperingar där Läkarförbundet kommer att ingå. I övrigt ska strategin fortsatt innehålla högnivågrupp och expertgrupp samt kansli.

Resultatet av det tidigare arbetet inom den nationella läkemedelsstrategin är som exempel konkreta resultat med bland annat förbättrad läkemedelsbehandling av barn och att vi har kommit närmare ett nationellt kunskapsstöd. Ett nationellt ordnat införande som påskyndat processen för nya läkemedel – till exempel mot hepatit C – är ett annat exempel. Nya behandlingsrekommendationer för barn och webbutbildningar för läkare är ytterligare några exempel på resultat från det tidigare arbetet.

Den nationella läkemedelsstrategin har också på ett helt nytt sätt bidragit till att etablera samverkan och kontaktyta mellan olika aktörer, vilket i sin tur har skapat en förståelse för prioriteringar och brister.

För att något ska bli en så kallad »aktivitet« och platsa i strategin krävs att det ska ha kommit fram i omvärldsanalysen från flera aktörer. Det ska alltså vara ett angeläget problemområde som är viktigt för att nå målen, och dessutom kräva samarbete av flera myndigheter och organisationer för att lösas. Det ska också finnas en genomförandeplan.

Nytt för i år är att Läkarförbundet ingår i en uppföljningsgrupp inom strategin. Vi har tidigare sett en viss »check-mentalitet« när aktiviteten är avslutad, men utan att någon verklig förändring har kommit till stånd. Det måste bli mer verkstad!

Andra delar som samverkar med möjlighet till en utveckling mot bättre läkemedelsbehandling, men ändå ligger utanför själva strategin, är regeringens arbete med antibiotikaresistens, life science-utredarens uppdrag och utformningen på e-hälsoområdet. Här behövs samordning.

Strategin behövs eftersom sjukvården behöver förbättras på många plan och läkemedelsbehandling är ett av de viktigaste verktygen för att bota och lindra, men något som medför lidande och ökande kostnader när det blir fel. Vi som diagnostiserar och förskriver måste ha rätt utbildning och bra verksamhetsstöd. Arbetet mot en nationell läkemedelslista, och lagändringar för att uppnå detta på ett bra sätt, är något som ingår i årets handlingsplan.

För mer jämlik vård över landet vill Läkarförbundet också se mer nationell samordning när det gäller behandlingsrekommendationer och tillgänglighet inom läkemedelsområdet. Det får inte skilja sig mellan olika landsting. En jämlik vård betyder inte samma vård för alla utan snarare att all vård ska bedrivas utifrån varje patients individuella förutsättningar.

Budget och finansiering av sjukvård och läkemedelsbehandling måste också ses över. En kostnad för en dyr men effektiv läkemedelsbehandling ska inte drabba en enskild klinik, ett sjukhus eller en region. Vi måste ta en diskussion om detta för att skapa en jämlik vård – inte bara för de patienter som behöver läkemedlen utan även för dem som drabbas av undanträngning då resurserna inte anses räcka.

Ur läkarsynpunkt behöver vi mer fokus på patient–läkarmötet med rätt kunskap om läkemedel och tydligare krav på patientansvar och möjlighet till uppföljning och utvärdering. Det viktigaste är att det blir rätt från början. Vi vill inte se ansvaret mer fragmentiserat.