Personligen har jag alltid förknippat denna tid på året med drömmar och förväntningar. Som student på det kommande sommarlovet och som yrkesverksam på semester och välbehövd avkoppling. Men det är också förknippat med att göra bokslut över de gångna månaderna. 

Läkarförbundet har precis genomfört årets fullmäktigemöte och vi har haft goda möjligheter att titta tillbaka på vad vi som förbund har presterat det senaste året. På utbildningssidan har vi haft förmånen att ha många viktiga projekt igång parallellt: en moderniserad grundutbildning, en ny process för integration av läkare från länder utanför EU/EES, fortbildning och arbetet med höstens forsknings- och innovationspolitiska proposition för att nämna några. En del av dessa kräver ett långsiktigt påverkansarbete, andra kortare tid. Ett av de arbeten som nu är i hamn är Läkarförbundets rekommendationer för de allmänna kompetenserna i ST. 

Den 1 maj 2015 trädde Socialstyrelsens nya föreskrift och allmänna råd om ST (SOSFS 2015:8) i kraft. En av nyheterna i denna var att man gjorde om strukturen för och förtydligade de specialitetsövergripande delmålen, a- och b-delmålen, de allmänna kompetenserna i ST. A-delmålen är gemensamma för alla specialiteter medan b-delmålen är det för merparten. Socialstyrelsen har i målbeskrivningen lämnat ett stort utrymme för tolkning av delmålen, ett så kallat frirum. Enligt en del för stort, men personligen tycker jag att det ger professionen möjlighet att på ett bra sätt påverka vad vi tycker är viktigt att ta till vara i specialiseringstjänstgöringen och vad som krävs för att varje individ ska känna sig väl rustad som färdig specialist. Det är dock viktigt att ha i åtanke att alla ST-läkare varken bör eller ska  stöpas i samma mall. Vi är alla olika individer med olika behov, erfarenheter och förväntningar.

Det Socialstyrelsen däremot har varit mycket tydlig med är att ett uppnått a- och b-mål inom en specialitet ska kunna tillgodoräknas inom en annan specialitet utan krav på kompletteringar eller tillägg. Tanken är att det ska bli enklare för dem som byter specialitet under resans gång eller vill dubbelspecialisera sig och att det ska bli lättare att anordna utbildningsaktiviteter för ST-läkare från olika specialiteter. Detta ställer krav på en samsyn kring vad ett uppnått delmål innebär, oavsett specialitet och vart i landet man jobbar. På paperet kan detta te sig som ett enkelt projekt men i verkligheten finns det en rad intressekonflikter inbyggda i systemet. Vi vill gärna värna det vi uppfattar som viktigt för den egna specialiteten och för den del där vi verkar i sjukvårdssystemet.

För att underlätta specialitetsföreningarnas fortsatta arbete med delmålen har Läkarförbundet fungerat samordnande i arbetet med de allmänna kompetenserna. Arbetet drog igång med två workshopdagar där representanter för specialitetsföreningar och studierektorer från hela landet deltog. Jag vill särskilt tacka alla dem som deltog för deras värdefulla bidrag, deras engagemang och kloka synpunkter. En arbetsgrupp har sedan färdigställt arbetet, och via ett remissförfarande har alla specialitets- och yrkesföreningar samt studierektorer kunnat lämna synpunkter. 

Läkarförbundets rekommendationer är ett stödjande dokument som syftar till att förbättra ST genom att underlätta tolkningen och samsynen kring de gemensamma a- och b-delmålen. Det är viktigt att poängtera att rekommendationerna inte innehåller extra krav på utbildningsaktiviteter utan syftar till att ge rekommendationer utifrån befintligt regelverk. Vi har även valt att uppmärksamma handledning och bedömning av kompetens lite extra för att underlätta för handledare och ST-läkare. Exempelvis finns det under varje delmål tips på ämnen att ta upp under handledning, och bedömningsmetoder har fått ett eget avsnitt.

Genom detta arbete har en del av mina förväntningar på den stundande sommaren infriats, och jag hoppas att vår rekommendation ska bidra till en ST av god kvalitet och i förlängningen till kompetenta läkare.