Åratals arbete som läkare utan möjlighet till tillsvidareanställning. Genom särregleringar har det varit fullt möjligt – för just läkare. Ingen annan, vad jag vet. Chanserna att teckna ett bostadslån till sig, och kanske familjen, har därmed ofta smält bort som smör i solsken. Helt lagligt har den viktiga anställningstryggheten beskurits på ett synnerligen orättfärdigt och otidsenligt sätt.

Lyckligtvis är det nu slut med det. Läkarförbundets agerande har resulterat i att särregleringarna som möjliggör detta avskaffas den sista mars i år. Regleringarna det rör sig om är lagen (1982:764) om vissa anställningar som läkare vid upplåtna enheter – den så kallade LUS-lagen – och förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården.

Den första möjliggör att specialistläkare vid enheter som bedriver universitetssjukvård kan anställas korta perioder och i högst sex år, den andra att ST-läkare vid samma enheter i praktiken inte skulle ha anställning längre än tills specialistkompetens uppnåtts. 

Det finns dock ingen hållbar anledning till att just läkare skulle ha sämre anställningstrygghet än andra arbetstagare. Bakgrunden till särregleringarna var att åstadkomma rotation av läkare mellan universitetssjukhusen/andra undervisningsenheter och sjukvården utanför dessa. Erfarenheten visar dock att de tidsbegränsade otrygga anställningsförhållandena snarare motverkat benägenheten hos läkare att söka sig till annan ort och anställning. 

För några år sedan frågade en minister mig om vad som var min drivkraft i min gärning för läkarkåren. Det är svårt att säga eftersom man springer med stafettpinnen under en begränsad tid. För den sträcka som tillrättalagts springer flera led senare någon annan över mållinjen med resultatet. En av de saker jag ändå särskilt lyfte fram var att avskaffa just dessa regler. Vad som nu skett ligger mig alltså varmt om hjärtat, och det blir under mitt ordförandeskap som vi springer över mållinjen. För den som vill uppnå något handlar det om enträget arbete och att inte ge sig vid ett »nej« i första instans. Jag tycker genuint illa om att bli utsatt för telefonförsäljare och vill inte dra några paralleller i övrigt, men det gäller att tänka som dessa att »ett nej är ett hej«.

Läkarförbundet har tillsammans med SKL kartlagt och analyserat frågan inte mindre än fyra gånger: 1996, 1999, 2006 och 2013. Förbundets lokalföreningar på universitetsorterna har också agerat genom att teckna avtal med landstingen/regionerna om att erbjuda läkare med specialistkompetens och läkare under specialiseringstjänstgöring tillsvidareanställning. 

I Patientmaktsutredningen, som lämnade sitt betänkande »Ansvarsfull vård« i juni 2013, fick Läkarförbundet med frågan om att avskaffa särregleringen för specialister. Förslaget från utredningen blev positivt, LUS-lagen föreslogs avskaffas.Det är därför glädjande att lagstiftaren nu äntligen har bestämt att undantagen från normal anställningstrygghet, som gäller för alla andra, upphör att gälla 1 april i år.

Det är obsoleta regler som går i graven. Sjukvårdsorganisationen och arbetsmarknaden såg annorlunda ut när de skapades. I dag bedrivs universitetssjukvård på flera enheter än universitetssjukhusen. 

Kretsen arbetsplatser är också mer omfattande än vad de var när regleringarna skapades. Sammanslagningar har medfört att alla sjukhus i ett område kan ingå i ett universitetssjukhus och rotation inom en region sker utan att läkarna förlorar sin grundanställning. 

Att åstadkomma rotation mellan olika sjukhus genom att läkares tjänster löper ut är förlegat. Ytterligare så har läkarföreningarna på universitetsorterna förhandlat fram lokala avtal om att inte tillämpa tidsbegränsade anställningar för ST-läkare. Läkarföreningarna har så att säga bakvägen säkrat läkarnas trygghet. 

Avskaffande av möjligheterna att undanta läkare från den anställningstrygghet som gäller för andra på arbetsmarknaden är en stor seger för Läkarförbundet. Det arbete vi gjort både lokalt och centralt visar att det visst går att förändra oskäliga arbetsvillkor. 

Med denna framgång i ryggen ser vi fram emot att fortsätta arbetet för att få till bättre arbetsvillkor för Sveriges läkare.