Vår hälso- och sjukvård är fantastisk, men står samtidigt inför svårlösta problem. Om vi ska klara av dem, är det nödvändigt att läkares kompetens används även i ledning och utveckling av hälso- och sjukvården. Läkare har ett ansvar att utveckla sina förmågor i ledarskap och även använda dem i rollen som chef, och Läkarförbundet kommer på ett antal sätt att förbättra förutsättningarna.

Enligt Hans Rosling kan medierna på ett bra sätt skildra personliga öden, men är sämre på att beskriva samband och större skeenden. Vi uppmärksammas mer på allt det som inte fungerar i vården än bevittnar den fantastiska utveckling som de flesta branscher borde vara avundsjuka på. Sedan 1970-talet har svenskar vart tredje år kunnat lägga ytterligare ett år till sin förväntade livslängd, en utveckling som för övrigt heller inte har avstannat.

Medicinsk forskning har skapat verktygen. Men utan organisation, ledarskap och verksamhetsnära utveckling hade vi inte haft dagens system för att tillsammans skapa patientnytta. Vi är faktiskt bland dem i världen som både ger högst kvalitet och får ut mest för pengarna. När såg du det på löpsedeln senast?

Bra chefskap kräver ledarskapsförmåga. Men verksamhet i snabb utveckling måste även ha chefer som kan verksamheten, vet vilka frågor som brådskar och ta beslut i realtid när det behövs. Nära verksamheten blir chefskapet mer effektivt med kunskap om medicinska processer och på högre ledningsnivåer med kunskap om sjukvården som system: hur forskning och klinik hör ihop, hur kompetens uppstår och bibehålls och vad som är den bästa organisationen för en effektiv process. Läkare har den djupa verksamhetskunskap och systemförståelse som, givet goda ledaregenskaper, gör dem lämpliga som chefer. Vi har därför en närmast moralisk förpliktelse, som professor Lars Jacobsson nyligen uttryckte det, att kliva ner från åskådarplats och kliva in i matchen och axla utmaningen i en chefsroll i hälso- och sjukvården.

Nu kan vi tvärtom se tillbaka på några decennier med minskad andel chefer bland läkare, kanske mest uttalat inom primärvård och psykiatri. Det kan förvisso bero på att förutsättningarna inte är de bästa, att läkare bjuds in med armbågen eller att ersättningssy-stemen rent av gör det ogynnsamt att ta ett chefskap (vilket jag sett exempel på inom primärvården). Då är det upp till oss som kår att ändra på förutsättningarna, eller kompensera för bristerna. Den utmaningen har Läkarförbundets fullmäktige antagit och styrelsen har nu formulerat en policy för läkares chefskap som adresserar hinder och dåliga förutsättningar. Den har särskilt identifierat fem nyckelområden:

  • Rekryteringsbasen måste bli bättre. Alla läkare ska åtminstone kunna leda andra och ha god kännedom om hur systemet fungerar. 
  • Det måste finnas många vägar till chefskap. Att genast och utan annan träning hoppa på ett uppdrag som verksamhetschef är ett stort steg som borde kunna delas upp i flera. Vi måste utveckla fler vägar till chefskap så att hela läkarkårens kompetens kan tillvaratas – inte enbart de mest erfarna, inte heller enbart de som bestämmer sig tidigt. 
  • Chefens möjlighet att utveckla vården måste också förbättras. Vi tror att det är en stor drivkraft att ta chefsjobb, särskilt för läkare. Ansvar ska matchas av mandat och resurser och stödfunktioner ska finnas. 
  • Möjligheterna att utvecklas i sitt chefskap måste också bli bättre. För att chefskap ska vara ett naturligt karriärval måste samma möjligheter till kompetensutveckling, karriär- och löneutveckling finnas på samma sätt som vid andra karriärspår. Ibland kan möjligheter att kombinera chefskap med klinisk verksamhet eller forskning vara det som avgör. 
  • Slutligen måste vi etablera chefskap som en naturlig del av läkarkarriären, på samma sätt som forskning, undervisning och kliniskt arbete. Det är också en fråga om hur vi ser på vår profession och på varand-ra. Vi tror också att flexibilitet är viktigt; att man kan vara chef en begränsad eller större del av sitt läkarliv för att vården ska kunna rekrytera såväl verksamhetsnära som övergripande chefer.

Ett gott chefskap är en ödesfråga för hela hälso- och sjukvården och avgörande för andra faktorer som kompetensförsörjning, vårdplatser och implementering av nya metoder. Läkare både kan och vill bidra till att leda hälso- och sjukvården in i framtiden. Förutsättningarna behöver därför stärkas, både för att välja och verka i en läkarroll som chef.