Just nu pågår ett intensivt arbete med att förbättra utbildningskedjan för Sveriges läkare. Om bara några veckor ska Jens Schollin vara klar med sin utredning om hur man på bästa sätt kan säkra övergången mellan grundutbildning och specialisering. Parallellt med detta behöver vi fortsatt arbeta med hur vi kan modernisera och förbättra läkarutbildningen. 

Läkarnas grundutbildning är det fundament som ligger till grund för det livslånga lärandet. Det är därför av största vikt att mäta kvaliteten på utbildningarna utifrån studenternas perspektiv och kunskap. 

Läkarförbundet har vid tre tillfällen ställt frågor om kvaliteten på läkarutbildningen via en enkät som riktar sig till de studenter som nyligen avlagt examen. En avgörande faktor för att utbildningen ska kunna hålla hög kvalitet är att det finns goda förutsättningar att bedriva utbildning. Det behöver finnas tid avsatt för utbildningsaktiviteter och handledning för studenter, handledare och utbildningsansvariga.

Resultatet visar att stora delar av läkarutbildningen fungerar väl men att det finns områden i behov av aktivt förbättringsarbete. Det finns skillnader mellan de olika utbildningsorterna, och det kan finnas skäl att lyfta dem, inte för att peka finger utan för att få draghjälp och inspiration på de orter där det fungerar sämre. Örebro och Linköpings universitet uppvisar väsentligt bättre resultat på större delen av frågorna i jämförelse med övriga lärosäten. Om man analyserar svaren på en övergripande nivå, utan att ta hänsyn till skillnader mellan lärosäten, framträder det ett tydligt mönster som pekar ut inom vilka områden studenterna känner sig dåligt förberedda. Områden där utbildningen inte gett dem goda förutsättningar att utöva yrket. 

Högst andel negativa svar, cirka hälften av alla svarande har valt någon av de negativa svarsalternativen; har frågan om i vilken grad läkarutbildningen givit studenterna goda förutsättningar att bedriva förbättringsarbete i sjukvården. På lång sikt är detta oroväckande då förmågan att bedriva förbättringsarbete utgör en viktig del av läkaryrket. En annan fråga som fått anmärkningsvärt fler negativa svar än övriga frågor handlar om att få förutsättningar att samarbeta med andra yrkesgrupper i vårdarbetet. Även detta är en mycket viktig del i yrkesrollen och ett område som lärosätena aktivt bör arbeta för att integrera i läkarnas grundutbildning. Detta är något som även lyfts i universitetskanslerämbetets utvärdering av lärosätena 2014.

Ett tredje område som fortfarande uppvisar något sämre resultat, med undantag för Örebro och Linköping, är förutsättningarna att utöva ett bra ledarskap i vården. Trenden är positiv men det krävs fortfarande ett aktivt arbete för att förbättra tillgången till bra ledarskapsutbildning. Detta är en viktig del i att stimulera läkare att välja en karriär som chef och ledare. 

Om vi i stället fokuserar på det positiva är det mycket glädjande att 93 procent uppger att läkarutbildningen sammantaget givit dem goda förutsättningar att arbeta som läkare. Dock vittnar kommentarerna om att studenterna efterfrågar en ökad kvalitetssäkring, då man upplever brister i både de teoretiska och kliniska kunskapskontrollerna. Man påtalar att kraven för att bli godkänd generellt är för låga. Framför allt lyfter man fram terminstentor som problematiska, där resultatet kan bli missvisande. Även de kliniska momenten och handledning är i behov av effektivisering och strukturering.

Det kommande året planerar vi att besöka alla lärosäten som en del av vår nya satsning »Universitetsronden«. Tanken är att få möjlighet att diskutera bland annat grundutbildning och forskning. Universiteten har ett stort ansvar när det gäller att ge studenterna de förutsättningar som krävs för att utöva läkaryrket på ett tryggt och säkert sätt, både för patienternas och varje individuell läkares skull. 

Vi hoppas att vår undersökning kan vara ett bidrag för att kvalitetssäkra och vidareutveckla den svenska grundutbildningen för läkare.