Medicinsk forskning är grunden vilken en högkvalitativ hälso- och sjukvård vilar på. Den är nödvändig för att vi varje dag ska kunna erbjuda befolkningen bästa möjliga vård. Trots det har den totala investeringen i forskning och utveckling som andel av BNP i Sverige minskat från 3,9 procent år 2001 till 3,3 procent år 2017. Det skapar en mycket sårbar situation. Ska Sverige fortsatt ligga i framkant och klara de utmaningar vi står inför måste investeringarna i medicinsk forskning öka – och då behövs forskande läkare.

Forskande läkare är med sin kombination av medicinsk, vetenskaplig och klinisk kunskap centrala för vårdens långsiktiga utveckling och för att garantera patientsäkerheten. Dessutom utgör deras arbete en viktig pusselbit för framstegen inom ”life science”-sektorn. Trots det har andelen forskarutbildade läkare minskat med mer än 15 procent under åren 2005–2017. Läkare är också den enda yrkesgrupp inom Saco som förlorar i livslön på att disputera. Det krävs ett flertal insatser för att komma till bukt med dessa problem.

I dagarna lämnar Läkarförbundet därför in sitt inspel till den kommande forskningspolitiska propositionen till regeringen. Arbetet med att mejsla fram våra ståndpunkter påbörjades i början av året med workshoppar och diskussioner inom utbildnings- och forskningsrådet, möten med ”life science”-kontoret, Forska!Sverige och andra aktörer inom forskningsvärlden. Ett råmaterial fanns på plats under våren, och det har nu förädlats och vidareutvecklats under hösten. Flera av våra förslag riktar in sig på att förbättra förutsättningarna för läkare att forska. Vårt inspel kan sammanfattas i nedanstående åtta punkter:

  1. Öka förutsättningarna för att delta i forskning på läkarnas grundutbildning.
  2. Särskilda satsningar på yngre forskare.
  3. Förbättra förutsättningarna för att kunna kombinera forskning och kliniskt arbete genom hela yrkeslivet.
  4. Tydliggör sjukvårdens ansvar för den kliniska forskningen.
  5. Förstärk finansieringen av behandlingsforskning och annan patientnära forskning, samt beakta den patientnära forskningens förutsättningar vid utvärdering och uppföljning av forskningsanslag.
  6. Ökade resurser till de prövarinitierade kliniska studierna.
  7. Ökade basanslag till universiteten.
  8. Ökad rörlighet mellan hälso- och sjukvård, akademi, och näringsliv.

Att Läkarförbundet bevakar frågan är nödvändigt. För drygt ett och ett halvt år sen skrev tre ministrar en gemensam debattartikel (Dagens Medicin 5 februari 2018) med budskapet att regeringen tar ett helhetsgrepp om ”life science” och att det måste bli fler kliniska prövningar i Sverige. Med tanke på den nedgång av antalet kliniska prövningar som vi har sett under de senaste åren var utspelet välkommet och högst relevant. Därför var det anmärkningsvärt när Läkemedelsverket bara drygt ett år senare bestämde sig för att avgiftsbelägga även icke-kommersiella kliniska prövningar. Ett kontraproduktivt beslut som riskerar att slå hårt mot den oberoende forskningen.

Läkarförbundet reagerade omedelbart och har tillsammans med andra aktörer både via brev och debattartikel uppmärksammat regeringen på de stora risker det innebär att dra undan mattan för den fria oberoende läkemedelsforskningen. Detta är något vi återkommer till i vårt inspel tillsammans med förslag på tänkbara lösningar.

2018 gav Socialstyrelsen ut rapporten ”Utvärdering av universitetssjukvård – Strukturer och processer” och deras rekommendationer ligger väl i linje med de förslag och förväntningar vi presenterar i vårt inspel till forskningsproposition. Bland annat lyfter man fram behovet av en samlad strategi som stödjer utvecklingen från student till docent, utbyggnad av de kliniska forskarskolorna och inrättande av fler kombinationstjänster.

Vi ser nu fram emot att regeringen tar till sig våra förslag och Socialstyrelsens rekommendationer och återkommer med en forskningsproposition som på allvar förbättrar förutsättningarna för medicinsk forskning.