Annes blogg

Vad har vårdvalsreformen gemensamt med det officiella Sveriges erkännande av folkmordet på armenier (och, in fact, av assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker) 1915? Svar: Göran Thingwall.

Och det här är bara början, om ryktet håller tätt. För om ett par månader infaller ytterligare en omröstning som kan gå regeringen miste. Då om kärnkraftsproppen, där Thingwall tillsammans med tre andra också uttalat sin motståndarmening. Men till skillnad från centerpartisterna stödjer moderate Thingwall regeringen i sak. Så trotset är på, jorå, pin kiv.

Jag har tidigare skrivit om detta och den beslutande församlingens vildaste vilde, under rubriken Att fälla en regering. Jag förutspådde då att någon av dissidenterna kommer att duka under för partipiskan. Kan fortfarande hända. Men, det lär inte bli Thingwall.

Sajten Makthavare kallar folkmordsomröstningen och den kommande om kärnkraften för en nyttig påminnelse om att alla omröstningar i Riksdagen inte har en given utgång. Uppenbarligen sant, i alla fall för tillfället. Men en bråkig Riksdag mer präglas av sina enskilda medlemmar än av sittande regering är verkligen ett nya tider, nya seder i svensk politik.

Tidningen Fokus porträtterar kärnkraftsproppemotståndarna här. I intervjun säger sig Thingwall ha lämnat tiden som knapptryckarhjon. Det ni! Revolutionen leds, lite otippat, av en arg taxeläkare från Stockholm.

Found: the Future of Medicine.

Förpackningsdesign på förslag från tidningen Wired apropå dagens medicinska toppnyhet i svenska medier, och i utomlandets. Eproptirome for the win!

Eller, nä, det är det inte ett förslag. Men det kunde mycket väl ha varit.

Vill du tänka till tillsammans med mig? I ett future lab? Då finns möjligheten!

Läkartidningen. En fin tidning. Som behöver förändras. Men hur? I vilken riktning? Vad sägs om en läsplatteedition? Eller kanske inte? Vad i tidningen får inte försvinna? Vad måste bort?

Frågorna är många och fler. Hjälp mig tänka på och spå om framtidens Läkartidningen.  Följ den här länken, läs nogsamt och hör av dig till redaktör Stefan Johansson. Bel nu!

Ses!

Grattis! Sa Nya moderaterna på Twitter.

Grattis? Ursäkta men vad? På den internationella kvinnodagen uppmärksammas orättvisor och ojämställdhet mellan könen, uppmärksammas allt från löneojämlikhet till mödradödlighet. Uppmärksammas, faktiskt, patriarkatet. Sedan när blev det största allianspartiets strategi att gratulera de drabbade?

Läkartidningen firar 100-årsdagen på mer lämpligt vis, med en artikel om lönestatistik. Och konstaterar att Saco-lönesök visar på 11 procent i skillnad i medianlön mellan kvinnliga och manliga läkare, till männens fördel.

Vad jag tycker om en femårig kampanj från EU-kommissionen på området? Ja, jag har knappast fjärilar i magen eller pirr i hjärnan. Men, när elefanter dansar kan kanske resultatet eventuellt och måhända bli något mer än noll och intet. På det 105:e året ... smäller det!

Den som är intresserad av annat än medicinerier får gärna spana in mig när jag frågar ut vänsterpartiets informationschef Jenny Lindahl Persson på Pressklubben i tisdags. Inslaget hittas på makthavare.se, en för övrigt alldeles utmärkt sajt som jag också är lite involverad i.

UPPDATERING 100307. Det verkar inte vara mjältbrand som orsakade ovanligt mycket död i missbrukarkretsar i Malmö i förra veckan. Sydis skriver om saken, och i en kommentar till tidningen säger Sixten Persson på Rättsmedicinalverket i Lund att "dödsfall bland missbrukare kommer i kluster ibland."

Ja, så är det väl förstås. Men att bara slå sig till ro med den insikten känns inte riktigt rätt, ändå.

...

Sju tusen besökare har hittat till Vårguidesatsningen Svinbloggen. En succé, enligt rubriksättare på IT i Vården och enligt Vårdguiden själva.

Lite nyfiken blir jag ju på vad det blir i kostnad per besökare, med tanke på att det hela ter sig som sprunget ur PR-byrån Praims tankesmedja på Slussplan. Jag tror inte att Praim jobbar inte pro bono för Vårdguiden, inte ens av alldeles så ömmande epidemiologiska anledningar. Och ytterligare nyfiken blir jag på varför projektledare Kim Nordlander väljer att parafrasera ordförande Mao för att i liknelser beskriva framgången. Men, men.

För övrigt var det en blänkare på Ekot i morse om att ett antraxsmittat heroinparti nu nått Sverige, och att fyra personer eventeullt har dött till följd av kontaminationen. Eller, kanske, i alla fall. Spekulationerna är igång, och det är än så länge oklart vad som har hänt.

Men, det parti som är under misstanke har i alla fall cirkulerat i Skottland ett tag, och åtminstone elva människor misstänks ha dött till följd av kontaminsationen. I British medical journal har det skrivits om saken, och medföljande bilder är bland det värre jag har sett i medicinsk fackpress. Och det säger ju en del.

Alltså, tillåt mig att komma ut som en hundratrettio år gammal gnällgris. Men nog är väl, säg, virulensfaktorer tusen gånger viktigare än hashtags? Serotyp viktigare än statusuppdateringar?

Nå, låt mig raljera med måtta här. Victor Galaz, som omnämns i tweetet, är superkompetent. Och har, som medarbetare vid Stockholm Resilience Center, producerat kloka och intressanta texter om det här med rapportering och övervakning av sjukdomar i informationssamhället. Läs exempelvis den här understreckaren för ett mer mångordigt resonemang än ovanstående "absolut".

Men, jag vill tangera ovanstående tweet för att få chansen att reta mig på att sociala medier får oförtjänt kredd. Bra information om den nya influensan hittades företrädelsevis inte via twitter, utan via tämligen osexiga 1.0-iga sidor så som Smittskyddsinstitutets, eller Krisberedskapsmyndighetens. Visserligen sprider somliga, som Krisberedskapsmyndigheten, ut länkar till sina pressmeddelanden via nya medier. Men vad är det, om inte ett lite flådigare RSS-flöde? Så särdeles socialt är det i alla fall inte.

Det den enskilde verkligen törstar efter i pandemiska tidevarv är väl kvalitetssäkrad, trovärdig och korrekt information. Trending topics in the tropics i all ära, men ajour med nästa ebola håller jag mig hellre via SMI än genom statusuppdateringar.

Jag har snor i hjärnan och avstår därför från några längre resonemang. Men rekommenderar varmt läsare till tidningen Fokus Mirakel för miljarder, reportage om alternativmedicinbranschen. Vältajmade skriverier, som så ofta är fallet med Fokus. Förtal? Fråga Simon Singh om saken.

Och sedan en kort mening om trots, hjärtan och smärta. På Svenska dagbladets Brännpunkt går Karolinskafolket i offentlig debatt om att lägga ner hjärttransplantationsverksamheten i Stockholm. Jäv och gensagor. Hårda ord, minst sagt.

Lite lustigt är att man av undertecknarna att döma nästan kan få känslan av att det här enkom är en affär mellan män. Det finns ändå tio gånger så många manliga undertecknare som kvinnliga, och därtill tre gånger så många som heter Jan i förnamn än det finns kvinnor.

Och 104 kommentarer! Ämnet engagerar uppenbarligen.

Jag skulle kunna beskriva intensiteten i min förkylning i ord. Men det skulle bli en själlös mening, full av tekniska termer. En bild säger också mer än tusen ord.

Nå, i fredags var jag blott i startgroparna på förkylningen och roade mig med att gå kandidatjour på infektionsakuten. En tillvaro i ensamhet, skulle det visa sig. För utöver medkursare och handledare var det inte mycket folk på plats, ovanligt lite för att vara en fredagskväll. Min handledare konstaterade att, jorå, det blir nog en lugn natt. För nu är det OS-tider, och då håller sig folk friskare än annars. Eller, åtminstone borta från akuten. Det trots att februari annars är årets mest sjukdomsalstrande månad

Stämmer det? Anekdotiska bevis stöds av den här amerikanska studien, som visar att åtminstone manliga besökare blir färre till antalet under större sportevenemang. Vilket skulle bevisas: under vår kväll dominerade också damerna till antalet. Men, var är männen då? Hemma hela dagarna och, erm, passar sjuka barn? Inte enligt en annan nyligen offentliggjord studie, som visar att Vård av sjukt barn-dagarna inte ökar i antal under sportevenemang så som fotbolls-VM.

Blir vi således friskare av att titta på OS? Kanske. Folk som ägnat sig åt att idrotta själva, eller för den delen bara varit ute och gått, återfanns i högre grad hos ortopederna under kvällen, än den andelen av stockholmarna som stannat vid teven.

Men, det är inte för att bli friska som folk kollar på sport. Utan? Här finns svaren, i vetenskapens skepnad.

Hjärttransplantationer, hjärttransplantationer, hjärttransplantationer. Överallt hjärtan. Rikssjukvårdsnämndens beslut har onekligen engagerat. För när både TT och Ekot omtalar samma nyhet, då hamnar den högst upp i alla medier, i alla kanaler. Hade dagen inte också rymt en utrikespolitisk debatt full med hurringar, hade morgondagens ledarsidor sannolikt handlat om vårdpolitiska prioriteringar.

För den som vill ha några bakgrundsartiklar i ämnet kan med fördel läsa Stockholmslägrets replik på Göteborgarnas reflektioner över ett kvartssekel med transplantationer från förra årets i Läkartidningar. Och så göteborgskt genmäle, då. Den som lyssnade på landstingets Maria Wallhager i dag kanske tror kanske att det här enkom handlar om politik, prestige och reseersättningar och -omkostnader. Men det finns faktiskt vetenskap också, som refereras i debattartiklarna. Skojigast kommentarsfält finns efter Dagens medicins referat. För att svara på en av frågorna så bor Gud naturligtvis i huvudstaden, och ja, här tillverkas barnhjärtan på delegation av Högre makter.

För den som är intresserad av själva Tillståndsutredningen hittas den i fiffig PDF här, på Rikssjukvårdsnämndens underavdelning på Socialstyrelsens hemsida.