Annes blogg

Vad har vårdvalsreformen gemensamt med det officiella Sveriges erkännande av folkmordet på armenier (och, in fact, av assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker) 1915? Svar: Göran Thingwall.

Och det här är bara början, om ryktet håller tätt. För om ett par månader infaller ytterligare en omröstning som kan gå regeringen miste. Då om kärnkraftsproppen, där Thingwall tillsammans med tre andra också uttalat sin motståndarmening. Men till skillnad från centerpartisterna stödjer moderate Thingwall regeringen i sak. Så trotset är på, jorå, pin kiv.

Jag har tidigare skrivit om detta och den beslutande församlingens vildaste vilde, under rubriken Att fälla en regering. Jag förutspådde då att någon av dissidenterna kommer att duka under för partipiskan. Kan fortfarande hända. Men, det lär inte bli Thingwall.

Sajten Makthavare kallar folkmordsomröstningen och den kommande om kärnkraften för en nyttig påminnelse om att alla omröstningar i Riksdagen inte har en given utgång. Uppenbarligen sant, i alla fall för tillfället. Men en bråkig Riksdag mer präglas av sina enskilda medlemmar än av sittande regering är verkligen ett nya tider, nya seder i svensk politik.

Tidningen Fokus porträtterar kärnkraftsproppemotståndarna här. I intervjun säger sig Thingwall ha lämnat tiden som knapptryckarhjon. Det ni! Revolutionen leds, lite otippat, av en arg taxeläkare från Stockholm.