Annes blogg

Diskussionen om aktiv dödshjälp i kvällens Aktuellt mellan landstingsråd Filippa Reinfeldt och Läkaresällskapets Ingemar Engström inleddes med ett förbehåll från debattörerna: "utan att uttala mig i det enskilda fallet, men ...".

Det är ett begripligt förbehåll, men ändå en smula olyckligt. Den här typen av samtal handlar nämligen alltid om enskilda, specifika fall. Fall som åskådliggör det under stundom problematiska med livsuppehållande behandling. Fall som lyfts upp och blir principiell diskussion.

Men det är just i extrapoleringen av det fallet till den principiella nivån som problematiken uppstår. I utsträckningen, i prejudikaten. Därför tycker jag egentligen att Ingemar Engströms inlägg i Läkartidningen från i dag är mer värd din fritid, än Aktuelltdebatten är. Den inbegriper både och, både sak och princip. Varje fall har sina särskilda omständigheter, som ju måste beaktas. Allt annat vore oetiskt.

Nå. Det är ju ganska ofta så. Avvägningsfrågor och etik gör sig ofta bättre i skrift än i teve.

För övrigt tycker jag att teve kan sluta påa den här nyheten med: "Men läkarna vågar inte gå henne till mötes". Vågar, schmågar. Det handlar inte om mod och våglighet så mycket som det är en fråga om transparans, patientsäkerhet och begriplig och tydlig etisk vägledning.