Annes blogg

Jag tänkte passa på att försvara mig. I den här krönikan av Isobel Hadley-Kamptz är det jag som omskrivs som läkarstudenten.

Låt mig klargöra. Jag är för generös skattefinansierad vård. Jag tycker inte att någon ska undanhållas vård på grund av missbruksproblem. Jag är för metadonbehandling. Jag är för spruktbytesprogram. Jag tycker samfinansierad välfärd är väl värd sitt pris och vill absolut inte byta ut det mot någon annan. Det har jag aldrig tyckt, aldrig en åsikt jag gett uttryck för.

Jag sa att missbruk kostade pengar. Absolut. Det är ju sant, ett konstaterande. Missbruk kostar framförallt eftersom människor dör till följd det. Den kostnaden är omätlig.

När Isobel Hadley-Kamptz spände ögonen i mig och kallade mig vidrig tappade jag talförmågan, fick tunghäfta. Jag är ovan vid den formen av tilltal, blev helt ställd. Det finns ingen extrapolering av mina åsikter, det finns inget i mig som vill förvägra människor vård för att det kostar pengar.

Jag tillskrivs jag helt enkelt åsikter jag inte har, aldrig har haft, aldrig kommer ha.