Annes blogg

Smuts och fultyg, skräp och smockor. Valrörelser, så även förvalrörelser, tar inte alltid fram det bästa ur politiker. Varför överdriva? Varför svartmåla? Vem vinner på det?

En och annan, faktiskt. Smuts betalar sig nämligen. Fulgrepp är en evidensbaserad kampanjmetod.

Vaddå? Jo, i ett skojigt och intressant experiment i North Carolina testade en forskargrupp att utsätta en grupp röstberättigade för en falsk nyhetsartikel. Mer specifikt: en artikel på ämnet Irak, Irakkriget och huruvida den forne diktatorn Saddam Hussein hade tillgång till massförstörelsevapen. Artikeln innehöll delar ur ett tal av George W Bush och var, tja, hökaktig till sin utformning.

Hälften av gruppen fick sedermera läsa en fortsättning på texten, en fortsättning som innehöll diverse nyanseringar och korrigeringar. Där förs det, med källhänvisningar och allt, i bevis att den irakiska regimen sannolikt inte hade massförstörelsevapen i sin ägo. Ja, ni minns. Experimentet ägde rum år 2005.

Hur som helst. Den fraktion av individerna i gruppen som fick läsa den nyanserade längre texten som räknade sig som höger-konservativa lät sig inte påverkas av motargumenten. Eller, jo, fast tvärtom. Justeringar, eller rena rättelser, hade motsatt effekt på ideologiska motståndare. Det stärkte snarare den hökaktige väljaren i sin initiala övertygelse. Backfire!

En annan variant av experimentet utfördes några år senare, men på temat stamcellsforskning. Resultatet var väsentligen detsamma. Intressant! Läs gärna i Political Behaviour.

Vad säger oss detta? Tja, det får väl ses som indicier för att vi väljare tror vad vi vill tro, oavsett bevisläge. Och för att smuts och överdrifter faktiskt har effekt: det stärker tro och övertygelse i de egna leden. Nog så viktigt i kampanjarbete.

Vilket lämnar oss med ... två ganska nedslående insikter. Men, men. Politiker håller åtminstone sina vallöften. Alltid något.