Annes blogg

Såg ni Svenska Dagbladets Martin Jönssons bloggtjyvnyp på Dagens Nyheter med anledning av rapporteringen om den stora Interphonestudien? Svenskans Jönsson menar att finanieringen av studien är en del av nyheten, en som till cirkus en tredjedel utgörs av industrimedel, ett faktum som negligerats av konkurrenten. På bloggen skriver Jönsson att:

Att inte bara vidarerapportera forskningsresultat och rapporter utan också titta på finansieringen och förutsättningarna är en viktig del av rapporteringen om vetenskap och medicinnyheter. Det är inte alltid lätt att genomföra, men det är viktigt att ha ambitionen.

Visst, visst. Men ambitiöst? Nja. Finansieringsbiten är naturligtvis intressant, men inget avslöjande. Och i det här fallet nog lätt att genomföra: Informationen om den knappa trettioprocentiga industrifinansieringen fanns exempelvis i det pressmeddelande som kom med presentationen av studien. Avsändare: IARC, International  Agency for Research on Cancer. Och vad gäller övriga kopplingar till industrin finns dessa redovisade, om än en smula omständigt skrivna, under en egen rubrik i själva studien. Som brukligt är.

En riktigt ambitiös approach, enligt min mening, är väl vara att bedöma artikelns innehåll, dess implikationer. Granska, förklara varför. En annan rubrik på originalartikeln (Mobil ökar inte risken för hjärntumör är ju inte helt rättvisande) hade exempelvis varit ett välkommet försök till att ge ytterligare dimensioner till diskussionen. I sin blogg skriver Jönsson vidare att:

Det är också värt att notera att Strålsäkerhetsmyndigheten inte ändrar sina rekommendationer på grund av denna Interphonestudie, utan fortfarande rekommenderar handsfree, till exempel.

Varför skulle Strålskyddsmyndigheten skulle ändra sina riktlinjer på grund av resultaten i Interphonestudien? På grund av rubriksättning i svensk dagspress? Slutsatserna i studien var ju knappast av det slaget att några ändringar skulle vara befogade, läs gärna vad myndigheten skriver på sin sajt.

I den ledare som ackompanjerar studien, som jag tyvärr inte hittar utanför betalvägg, konstateras bland annat att det fortfarande inte finns något svar på frågan om mobilitelefoniprat är farligt eller inte. Också där påpekas att det inte finns någon anledning att prata helt ohämmat i mobiltelefon, utan använda hands-free eller skicka sms.

Och vad det gäller metodproblemen, som Martin Jönsson också hänvisar till, så visst finns sådana. Men metod är ju typ alltid ett trätoämne när det kommer till epidemiologi. Varför så är fallet, varför det är så komplicerat att mäta, får Svenskan gärna reda ut i någon kommande medicinsk-vetenskaplig artikel.

Mer läsning om studien som sådan Läkartidningens blänkare, skriven av professorerna Maria Feychting och Anders Ahlbom. Populärvetenskapliga Science News skriver också intressant.