Annes blogg

En vecka som denna är det förstås lätt att missa andra nyheter än den större. Men, det har faktiskt också varit en i den relativa riskökningens tecken.

Dels har vi den cancerstudien som fick så stor uppmärksamhet, inte minst på grund av sin fiffigt anpassade utformning: med sina fem enkla råd hade den närmast kvalioida drag. Jag hittar dock ingen studie på nätet, och på SVT sägs det lite kryptiskt att den presenterades på en konferens. Är den publicerad, månne?

Sedan hade vi studien om vådan med för mycket smörrebröd: för många, för snabba kolhydrater ökar risken för hjärtinfarkt med sisådär många procent.

Dessutom rapporterades det om den där BMJ-studien om munhälsa och hjärtsjukdom. Vetenskapsradion pratade om det, och TT skrev en blänkare. Det verkar alltså vara så så att regelbunden tandborstning är en variabel i hjärt- och kärlsammanhang. Det vill säga, en faktor som slår igenom när andra riskfaktorer är kompenserade för, faktorer så som fetma, rökning, ålder, kön, högt blodtryck, motionsbrist och så vidare.

Studien finns publicerad i sin helhet utan betalväggsspärr, i enlighet med medicinjournalens policy att publicera originalartiklar utan läsrestriktioner. Det som, kanske, inte riktigt kom fram i rapporteringen var att det fortfarande är oklart huruvida det finns ett kausualt samband, eller om dålig munhygien bara är en riskmarkör.

Men! Hur kommunicera all denna risk? Hur prata procentsatser? Percentiler och riskökningar? Den här typen av epidemiologi är rätt så rocket science, inte minst ur ett kommunikativt perspektiv.

En läsvärd artikel på ämnet hittas i Wall Street Journal, vars medicinska redaktion gör en skön medicinhistorisk blinkning åt 1600-talet till med sitt inledande citat a man is as old as his arteries. Det handlar om ett försök att åskådliggöra riskfaktorer genom att presentera patienten inför sin individuella vaskulära profil, och på sätt åskådliggöra att den vaskulära åldern kan skilja sig från den kronologiska.

Till sin hjälp har läkaren en modifierad variant av Framingham Risk Score, en beräkningsskala för risk att utveckla hjärt- och kärlsjukdom på ett antal års sikt. På behändigt vis kan risk presenteras som årtal: du må fylla 52 år i juni, men dina kärl har redan gått i pension. Det fina med den här formen av riskanalys är att kärlålder är en mer plastisk variabel än faktiska solår: den som lever lite hälsosammare kan nå ny ungdom, åtminstone ur kärlsynpunkt.

Och! I dessa relativa riskökningstider vill jag påminna om NNT. Värsta schysta visualiseringen hittas här.