Annes blogg

Ett antal intressanta rep på Ekot i dag påminner om antibiotikaresistensepidemin. Veterinärmedicininen har ånyo hamnat i centrum, eftersom det uppmärksammats att ESBL-producerande bakterier är i spridning bland svenska djurbesättningar. Sveriges veterinärmedicinska anstalt tänker sig därför att göra en större kartläggning av problemet, att lägga till en redan gedigen skara SVARM-rapporter och SPAR-planer. Även Livsmedelsverket oroas, och har initierat undersökning av hur vanligt det är med ESBL-bakterier i importerat kött.

ESBL är på god väg att göra sig ett namn, på samma sätt som MRSA än gång gjorde. VRE har också hittat in i tidningstext och är om än inte en välkänd plåga, så heller inte längre okänd. Det trista är förstås att dessa ackronymer inte räcker till. I det senaste utskicket från Eurosurveillence skrivs i en ledare om det nya hotet från en ny typ av karbapenemas, New Dehli metallo-beta-laktamas-1. Ledaren är verkligen läsvärd i sin helhet, och påpekar bland annat att karbapenemasproducerande klebsiella är kända sedan än 20 år tillbaka i tiden. Men till sin storleksordning och karaktär har problemet förändrats avsevärt: numer hittas allt fler extremresistenta karbapenemasproducerande bakterier på intensivvårdsavdelningar runt om i Europa, om jag förstått saken rätt.

Risken är att nästa förkortning som hittar sin väg in i vårt kollektiva ordförråd blir XDR, och då ett XDR utan sitt vanliga suffix -TB. Extensively drug resistant är ju tyvärr en beskrivning som passar på fler mikrober, eventuellt på ett sjukhus inte alltför långt från dig. En läskig gonattsaga detta, reserverad för barn över arton år.