Annes blogg

I somras gick värktablettreklam på Stockholms stortavlor. Alvedon fanns nu i en fiffig pocketförpackning, hette det. För att illustrera hur behändigt packat läkemedlet var, illustrerades det hela med ett pytte till chihuahua i en rosa handväska. Målgruppen, unga chica tjejer i storstan, gick inte att ta miste på.

Reklamen (som kan ses på bild här) anmäldes, men friades.

Det är, naturligtvis, en på många vis stötande bild. Vadan anslaget? Varför rosa? Why minihund? Paracetamol är ingen accessoar, ingen statuspryl. Det är ett läkemedel, som i för hög dos leder till leversvikt och, i värsta fall, till död.

Svenska dagbladet har på ett förtjänstfullt sätt beskrivit pillertrillandets baksidor i ett antal dagar nu.

Men det passar sig ändå med några påpekanden, särskilt vad gäller dagens artikel "Paracetamol hade inte godkänts i dag" (som jag bara läst på nätet). Där hänvisas till en studie från Århus, skriven av Morten Sondergaard Jensen med flera, som baserar sig på mer än 100 000 danska gravida kvinnor under perioden 1996 till 2002 (Maternal Use of Acetaminophen, Ibuprofen and Acetylsalicylic Acid During Pregnancy and Risk of Cryptorchidism, Jensen M.S. et. al., Epidemiology 2010; Volume 21, pp. 779-85).

I tidningen skrivs att "resultaten visar en ökad risk med 30 procent för missbildade könsorgan på pojkarna hos de mödrar som ätit paracetamol i mer än fyra veckor under graviditetens första sex månader." De "missbildade könsorgan" som omtalas är kryptoorkidism: när testikeln, eller testiklarna, inte planenligt vandrar ner i pungen utan i stället behagar stanna kvar inne i kroppshålan. Det är, för övrigt, "the most common genital problem encountered in pediatrics".

Konklusionen i originalstudien lyder: "Maternal intake of acetaminophen for more than 4 weeks during pregnancy, especially during the first and second trimesters, may moderately increase the occurrence of cryptorchidism."

Vad betyder att risken för kryptoorkidism ökar med 30 procent? Ja, hur långt är ett snöre? Den relativa riskökningen, vilket är den enda som anges i ovanstående Svenskanartikel, är allt bra förvillande utan ytterligare information. Ytterligare information så som den absoluta riskökningen och prevalensen, utbredningen.

Prevalensen för kryptoorkidism är mellan 2 och 3 procent i Danmark (det förekommer alltså också bland barn till mödrar som inte ätit några värktabletter över huvud taget). I studien beskrivs en HR, hazard ratio, på 1,33 för kvinnor som regelbundet ätit värktabletter under graviditetens första månader. 1,33 är visserligen 33 procent högre än 1,0, men att den absoluta riskökningen är, som jag förstår det, 0,6-1 procent. Det är ju helt avgörande information för att kunna förstå studien.

Den absoluta riskökningen är, faktiskt, tämligen liten.

Citatet som ska lugna en oroad gravid allmänhet kommer från Richard Sharpe, professor vid universitetet i Edinburgh, lyder så här: "Du kan ta en tablett om du har ont, men jag skulle personligen aldrig ta två. Man behöver ändå inte vara överdrivet oroad. Av de gravida som äter paracetamol är det fortfarande klart fler som inte får pojkar med missbildade könsorgan än som får det."

Den sista meningen känns ju mer kalla-kårar än lugna-puckar (jag menar: vad betyder "klart fler"? Absolut majoritet? Kvalificerad majoritet?). Just därför borde uppgifterna kring paracetamol och graviditet beskrivas i mer fullödiga ordalag. Journalisters uppgift är ju att sätta saker i sitt sammanhang, och inte att skrämma upp (gravida kvinnor) mer än nödvändigt.

Bra information i ämnet kan hittas hos danska Läkemedelsverket, och nyanseras på ett mycket läsvärt vis av svenska Janusinfo. Studien kan nås i sin helhet via den här adressen. (Alla tidningar borde för övrigt alltid skriva ut vilka studier som refereras, i sin helhet och gärna med länk).

I övrigt är det ju bara att hålla med professor Sharpe: "Det gäller att bara använda i små mängder när man har tydliga symtom, absolut inte som en livsstil och aldrig, aldrig överdosera." Men det kan ju sägas om alla värktabletter. Tja, om alla läkemedel över huvud taget faktiskt.

Nu ska jag återgå till Joyce Carol Oates och semester i (nåja, inte i dag) solen