Annes blogg

Mässlingens spöke.

Det verkar som att hela Mediesverige har huggit på British Medical Journals krok och återigen slagit upp Andrew Wakefieldskandalen. Inget fel i det, tvärtom är det en historia som förtjänas att berättas många gånger. Mina kollegor på systerbloggen har redan skrivit föredömligt om de brittiska kamraternas Wakefieldgräv.

Tänker bara kommentera en av artiklarna, den som Svenska dagbladets Ingrid Atterstam hade inne i dagens nätupplaga. Hon skriver i sista stycket att: "Utanför denna krets av hårt drabbade familjer är dock hans inflytande numera minimalt. Den tillfälliga nedgången i vaccineringar i flera länder på 90-talet har för länge sedan upphört. Hela vaccin-autism-affären är enbart tragisk för alla inblandade parter."

Det håller jag inte med om. Den nedgång som sågs i antalet vaccinationer i svallvågen efter Wakefield tog tämligen lång tid i anspråk, och på många håll är den MPR-vaccinerade andelen av alla barn fortfarande lägre än innan Wakefield publicerade sig i the Lancet.

Det tydligaste exemplet är Storbritannien. Där nådde antalet vaccinerade barn år 1998, samma år som Wakefield publicerade sin artikel, upp till närmre 92 procent, endast tre procent lägre än det WHO:s uppsatta mål. 56 fall av mässlingen inrapporterades. År 2002 hade andelen vaccinerade barn sjunkit till närmre 80 procent, i somliga delar av landet till runt 60 procent.

År 2008 utropade European center for Disease Control ECDC att mässlingen återigen var en endemisk sjukdom, för första gången på 14 år. Eller som det uttrycks i fler ord: "the number of children susceptible to measles is now sufficient to support the continuous spread of measles". 1342 fall och 2 dödsfall inrapporterades detta år.

Världen cirkulerar dock inte bara kring Andrew Wakefield. Schweiz är ett exempel på europeiska länder med mycket stor andel ovaccinerade barn, och i en skrivelse från ECDC från år 2010 rapporteras långt över 4000 fall av mässlingen sedan år 2006, och mycket låg vaccinationstäckning i flera kantoner. Det är alltså en alltjämt pågående mässlingsepidemi.

Här är förklaringarna fler än Wakefield: ECDC pekar på att välbärgade familjer, familjer som bekänner sig till annan inriktning än skolmedicinen och antroposofiskt orienterade familjer står för den andel som väljer bort vaccinationer. Kantonen Lucerne, som hyser många homeopatiskt inriktade läkare, står för en fjärdedel av alla mässlingsfall. Antalet ovaccinerade barn och ungdomar under 20 år är 214 000 i Schweiz, och andelen per kanton varierar från 9 till 18 procent. Det vill säga: under den nivå på 95 procent, då hjordimmunitet infinner sig.

Andra sentida utbrott rapporteras också från Grekland och Tyskland. Mässlingsutbrott har, för övrigt och tydligen, en kuriös förmåga att sammanfalla med stora fotbollsarrangemang.

Förklaringarna till varför föräldrar inte vaccinerar sina barn mot mässlingen härrör alltså inte enbart ur Wakefieldhistorien, men baserar sig sannolikt inte på någon mindre skranglig vetenskaplig underbyggnad än vad denne lyckades presentera. Jag skulle aldrig påstå att Wakefields inflytande är "minimalt". Hans myter har vunnit enorm spridning och framhålls av kändisar och intresseorganisationer. Men, framförallt så har barn (framförallt sådana med dåligt immunförsvar) dött till följd av att mässlingsepidemier uppstått i spåren av en lägre vaccinationsgrad.

I Sverige inrapporterades endast tre fall av mässlingen under år 2009, och att dessa personer smittats vid utlandsvistelse i andra europeiska länder. Sverige har inte påverkats särdeles av epidemierna i Europa, således. Läs mer på Smittskyddsinstitutet.

I Sverige är det framförallt i specifika segment som andelen vaccinerade inte återhämtat sig efter Wakefielddebaclet. Det avhandlas i en rapport från Socialstyrelsen som är läsvärd, för den som intresserar sig för ämnet. Jag tänker inte skriva mer om det här, för det är komplicerat och en bloggpost för sig.

Nu? Mer semester!