Annes blogg

UPPDATERAT 230111 Missa för all del inte den intressanta kritik som kommit mot Jonah Lehrers artikel (som jag länkar till i slutet av artikeln). Jag twittrade om det här inlägget, med titeln Science is not dead

Expressenledarskribenten Ann-Charlotte Marteus har skrivit krönikan Farlig jakt på rökare om sina erfarenheter i antirökningssamhällets Sverige. Antirökprojektet omskrivs som en "jakt som fyller de jagande med moralistisk extas och maktberusning" och att "åtgärderna och reglerna står inte tillnärmelsevis i proportion till de hälsorisker som rök och snus utgör."

Jag tänker inte gå in på enskildheterna i krönikan, utan nöjer mig med att konstatera att jag i somligt väsentligen är av en annan åsikt. Lungcancer är visserligen den vanligaste tumörrelaterade dödsorsaken för både kvinnor och män i Sverige, men Marteus har rätt i att vanerökning är en apart vana i Sverige. Jämförelsevis få dagligrökare, "nikotinjägarna" har numer endast runt 14 procent kvar att bearbeta.

Vilket får mig att tänka på en annan aspekt. Marteus nämner det inte själv, men adresserar i sitt angrepp på "korstågandets trollmakt" och antirökprojektet får betraktas som ett, tja, i-landsproblem.

Faktum är att 80 procent av all dödlighet i rökning sker i länder i varierande skede av utveckling, framför allt i Asien. I Kina beräknas mer än en miljon kineser per år dö till följd av rökning, och cirkus 30 procent av världens rökare bor i mittens rike. I Indien röker färre än i Kina, men fler dör – ofta till följd av samtidig tuberkulos, ofta redan i medelåldern.

I dag står lungcancer för cirka 12 procent av all diagnosticerad cancersjukdom i världen, och är den cancerform som dödar flest. Runt en miljard människor beräknas dö till följd av rökning under detta århundrade, givetvis till följd av fler följdsjukdomar än bara lungcancer. Den minskade dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar i många välbärgade är inte bara en följd av bättre vård – vilket många tror – utan också på grund av att färre röker.

Höga tobaksskatter, reklamfria zoner, åldersgränser, långtgående lagstiftning och så vidare gör att sjukdomsbördan helt enkelt förskjuts från länder som Sverige till länder som – tja, pick a choice.

Anyway, det var en sidosnurr och jag är jetlaggad. Tänker vidarebefodra läsarna till en större tänkade, följande lysande artikel: Jonah Lehrers The Truth Wears Off i The New Yorker. Varsegod!