| « Att mäla sitt missnöje | Google – don't be equal » |
Att tänka fritt är ...
... störst!
Genom historien har det inte sällan varit en fördel att se problemen lite från sidan. Den som står utanför rådande paradigm, och liksom kikar in har ibland också förmågan att tänka nytt och fritt från betungande förutfattade meningar om hur saker och ting förhåller sig. Ta Louis Pasteur som exempel, en kemist som med hjälp av övertygande experimentlusta lyckades övertyga stora delar av Europa om mikrobens existens.
I senaste Läkartidningen finns ett par mycket läsvärda reportage om NDM-1 i New Dehlis vatten. I en av artiklarna uttalar sig Stramas Otto Cars, och han låter som ett eko av sig själv: "Vi kan lämna problembeskrivningen, nu vet vi att det är bråttom. Världen har varit stillastående när det gäller denna fråga i så många år. Nu måste vi lämna gammalt tänkande, och nya lösningar måste till." I hate to say I told you so, liksom.
I Seed Magazine intervjuas nobelpristagaren i kemi Kary Mullis apropå antibiotikaresistens, och det under den kittlande rubriceringen On curing everything. Han tillåts resonera lite kring alternativa angreppssätt i frågan, och har fastnat för en tanke om specialdesignade molekyler som fäster sig specifikt till sjukdomsalstrande bakterier. Molekylen är av sådant slag att den redan är bekant för immunförsvaret, och drar därför igång en rejäl immunologisk reaktion.
Mullis och hans forskarkamrater har testat tanken på musmodeller, och nått framgång vad det verkar. Enligt forskarlaget överlevde hundra procent av mössen en anthraxinfektion, efter att ha inockulerats med mirakelmolekylen. Onekligen intressant. Hur gick det till när tanken blev till? Mullis om sin egen roll som "ickespecialist":
"The positive spin you can put on it is that I can say to one specialist, 'You have got some knowledge that, put together with this guy who is an organic chemist and with this guy who knows about influenza in chickens, can accomplish something that none of us could do on our own.' That sounds corny, but it takes years to make those kinds of connections—and doing so requires people wide open with their interests."
Kemister, minsann. Inte så fyrkantiga som formelsamlingarna förleder en att tro.
