Annes blogg

Det finns något lite lustigt med intonationen i dagens Rapportinslag om SOS Alarm. "Svårt sjuka nekades ambulans – nu granskas 17 fall" heter det inledningsvis. Inslaget fortsätter och betonar återigen att "just nu granskar Socialstyrelsen minst 17 antal fall".

Det är svårt att utröna vad man vill förmedla. Är 17 ett stort antal? Hade det varit bättre med noll antal granskade fall? Hade 130 stycken varit mer upprörande? Hur långt är ett snöre. Antalet säger just ingenting, åtminstone säger det inte mig mycket.

Kärnfrågan blir väl av typen: är (många) anmälningar något bra eller något dåligt?

Ambulanser är en begränsad resurs, 3,5 miljoner samtal tas årligen tas emot av SOS alarm och knappa miljonen leder till transport. Ingen kan rimligen tro att ett sådant jättemaskineri kan förflyta helt utan incidenter eller felbedömningar. Personligen hade jag varit avsevärt mer alarmerad om Socialstyrelsen inte hade ett antal fall på sitt bord, i efterspelet till det händelseförlopp som tragiskt nog ledde till Emil Linells död.

I min värld är anmälningar en bra sak, ett fenomen som bör uppmuntras. Kanske är 17 fall ett alltför litet antal? Misstag har begåtts, begås och kommer att begås även i framtiden. Det är väl för väl att Socialstyrelsen underrättas om saken, så att berörd part tvingas lära sig av sitt misstag.