Strax före jul 2014 presenterades ett förslag från sjukhusledningen att ortopedinfektionsavdelning I:52 vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge ska stängas. Orsaken är sjukhusets, speciellt ortopedklinikens, ekonomiska situation med alltför stora underskott. Att ekonomin bör vara i balans och i god ordning i alla företag, och även inom den offentliga sjukvården, är en självklarhet. Mot detta argument finns inte mycket att anföra. Däremot utgör denna avdelning, som bara funnits i några månader, något unikt inom sjukvården i Stockholm, för att inte säga inom svensk sjukvård. 

Efter några års diskussioner mellan infektions- och ortopedklinikerna om en avdelning för ortopediska infektioner öppnades en sådan vid infektionsavdelning I:52 i ortopedklinikens regi. Avdelningen är bemannad av såväl ortopedspecialist som infektionsspecialist med kompetens inom ortopediska infektioner.

Efter en noggrann analys identifierades diagnoser som är lämpliga för vård på avdelningen. De prioriterade diagnoserna – protesinfektioner, rygginfektioner och postoperativa »främmandekroppsinfektioner« – kännetecknas av krav på snabb diagnostik och optimala behandlingsåtgärder med såväl kirurgi som antibiotika för att ett fullgott resultat ska uppnås. Med ett optimalt multidisciplinärt omhändertagande finns det mycket stora möjligheter till utläkning av infektionen och att patienten slipper bestående funktionsnedsättning. 

Om vi som ett exempel ser på kostnaden för en protesinfektion är den enligt internationella uppskattningar 250 000–750 000 svenska kronor (protesbyte på grund av infektion) [1-3], och då är inte eventuella risker med en omoperation eller patientens lidande inräknat.

Under avdelningens fyra månader långa existens har värdet av det multidisciplinära arbetssättet bekräftats. Även den efterlysta och önskade delaktigheten från patienterna i vården har på denna korta tid utvecklats och uppskattats. Inte minst har avdelningens strävan att med bästa tänkbara omhändertagande från det multidisciplinära teamet eliminera konsekvenserna av dessa, ofta vårdrelaterade, infektioner lett till ökade förhoppningar hos patienterna och en förstärkt patientroll. I konceptet ingår även ett fortsatt multidisciplinärt polikliniskt omhändertagande vid infektionsklinikens ortopedinfektionsmottagning. Omhändertagandet av patienten är därmed säkerställt i hela vårdkedjan. 

Det var därför med förvåning som beskedet om nedläggning mottogs. Karolinska universitetssjukhusets vision för framtidens sjukvård är att arbeta multidisciplinärt och med »den delaktiga patienten« i fokus. Målsättningen är även att ge sjukvårdsrelaterade komplikationer högsta prioritet. Med denna utgångspunkt borde ortopedinfektionsavdelning I:52 ses som ett exempel på hur framtidens sjukvård kan fungera redan i dag.

Beslutet om nedläggning av en avdelning som uppfyller de visioner som Karolinska universitetssjukhuset ger uttryck för, och som öppnats för bara några månader sedan, bör kunna omprövas. I stället skulle man inom ramen för ett landstingsstött projekt kunna låta avdelningens verksamhet fortsätta under en 2-årsperiod med krav på utvärdering efter ett respektive två år. Först med utgångspunkt från utvärderingen bör det slutgiltiga beslutet om avdelningens framtid fattas.