Sekundärprofylax efter osteoporosrelaterad fraktur har fått ökad uppmärksamhet, delvis på grund av en indikator i Socialstyrelsens Öppna jämförelser [1]. Indikatorn speglar andelen patienter över 50 år (enbart kvinnor) som hämtat ut minst ett recept på benspecifika läkemedel det första året efter att de drabbats av förstagångsfraktur. I Stockholms läns landsting har resultatet varit jämförbart med riket eller lite sämre de senaste åren, och visar på underbehandling jämfört med nationella målnivåer [2].

Indikatorn fångar in en viktig grupp osteroporospatienter, men tidigare studier och opublicerade analyser indikerar att den bara fångar upp en mindre andel av gruppen potentiellt behandlingsbara patienter. Vi har därför försökt beräkna antalet patienter inom Stockholms läns landsting med en historik av lågenergifraktur.

Vi beräknade att 80 procent av de årligen inträffade fallen av osteoporosrelaterad fraktur var behandlingsbara i tre år, och beräknade att hälften av dessa behandlades i ytterligare två år. För att skatta utflödet av patienter sattes den årliga mortaliteten till 3 procent [3]. Alla antaganden har validerats av kliniska experter.

För att skatta förekomsten av osteoporosrelaterade frakturer använde vi data från Svedbom et al (2013) [4]. Med antagandet att cirka 20,5 procent av alla frakturer i landet uppstår i Stockholmsregionen ger det totalt cirka 22 000 frakturer per år hos sluten- respektive öppenvårdade patienter. Beräkningarna visar att cirka 68 500 patienter kan vara behandlingskandidater i någon form. Detta kan jämföras med opublicerade data som visar att indikatorn i Öppna jämförelser endast fångar upp strax under 6 000 patienter per år. En påtaglig skillnad.

För att på ett optimalt sätt kunna följa upp sekundärprofylax föreslår vi en indikator som beaktar behandlingsgraden hos patienter med osteoporosrelaterad fraktur. Att diskutera läkemedelsbehandling för en grupp som endast utgör en del av den behandlingsbara gruppen osteoporospatienter lämnar för stor osäkerhetsgrad. Det behövs även en strategi för hur livsstilsrådgivning och liknande insatser ska följas upp på nationell nivå.

Resultatet från den aktuella indikatorn ger en bild av underbehandling som många av våra kollegor inte känner igen sig i. Vår förhoppning är att kunna bidra till att precisera frågan om hur sekundärprofylax efter osteoporosrelaterad fraktur genomförs och följs upp. Vi skriver även detta för att resultatet från den aktuella indikatorn ger en bild av en underbehandling som många av våra kollegor inte känner igen sig i.