Svenska sjukvårdspolitiker har sedan 1990-talet haft som mål att hälso- och sjukvården ska styras av marknadsekonomiska principer. Sjukvårdens chefer, ofta läkare, har fogat sig, varvid medicinska och etiska värderingar fått stå tillbaka för ekonomiska effektivitetskrav. Det finns därför hos läkare ett motstånd att gå över i en chefsroll, vilket ur ett etiskt perspektiv inte är acceptabelt [1].

Under mina år (1987–1996) som klinikchef och överläkare vid Beroendekliniken på Danderyds sjukhus infördes nya ekonomiska styrsystem. Tidigare hade vårdprofessionerna haft ett avgörande inflytande på vårdens inriktning. Sjukvårdsadministratörer och politiker tog över, och patienterna blev kunder.  

Under 1990-talet skrev jag kritiska artiklar i dagspress om marknadsstyrningen av vården, vilket inte alltid sågs med blida ögon av ledande sjukvårdspolitiker. I mitt sjukvårdsområde lades fram förslag på chefspolicydokument med lojalitetskrav som kunde hota yttrandefriheten. Sådana krav fanns kvar i chefskontrakt på Karolinska sjukhuset så sent som 2006 [2]. En tilltagande tystnad i debatten bredde ut sig bland vårdanställda. Andra händelser, exempelvis den oacceptabla behandlingen från rättsvårdande myndigheter, chefer och läkarkollegor av narkosläkaren i Astrid Lindgren-fallet, har säkerligen spätt på denna tystnad [3].

Vårdvalsreformen infördes i svensk primärvård från 2007. Riksrevisionen konstaterar i en rapport från 2014 att vårdutnyttjandet blivit mer ojämlikt, att många besökare med lätta och lindriga besvär har tillkommit och att de sjukaste gör färre läkarbesök [4] – förhållanden som strider mot hälso- och sjukvårdslagen.

Vårdpersonalen har i denna ensidiga ekonomistyrning främst fått ägna sig åt att med datorns hjälp räkna »pinnar« och fylla i kontroll- och utvärderingsformulär.

Arbetsmiljön har påverkats. En jämförelse mellan två slumpmässiga urval 1992 respektive 2010 rörande svenska läkares arbetsmiljö visar påtagliga försämringar [5].

Antalet specialistläkare per 100 000 invånare i allmänmedicin respektive psykiatri bedöms minska med 32 respektive 28 procent åren 2008–2025 [6]. Enkäter visar att en tredjedel av AT- och ST-läkare funderar på att byta yrke på grund av arbetssituationen [1].

Att Sverige intar bottenplatsen beträffande antalet årliga patientbesök per läkare trots att vi tillhör de OECD-länder som har flest praktiserande läkare per tusen invånare [7] är inte så förvånande.

Finns det exempel på bra ledarskap i vården? I tidningen Sjukhusläkaren (4/2015) [8] intervjuas Per Bleikelia, högste chef på Ringerike sjukhus i Norge. Han har fått pris för sitt ledarskap [8, 9]. På tre år lyckades han vända en ekonomi i obalans till ett överskott.

De flesta av en sjukhusdirektörs uppgifter har Bleikelia delegerat till avdelningsläkarna. Han vill bidra till en bättre arbetsmiljö och säger att det värsta som finns är att ge anställda munkavel. En gång per månad gås ekonomin igenom. »Jag vill skapa en kultur där vi pratar om patienter med varandra – inte pengar« [8].

Per Bleikelia fick insikt om vad som är viktigt inom vården när han själv blev allvarligt sjuk. »Någon sjukhusdirektör fanns aldrig i mina tankar då – det var min läkare jag ville träffa och jag möttes av en oerhörd professionalitet« [8].  

För drygt ett år sedan besökte jag Fornhöjdens privata vårdcentrum (vårdcentral) i Södertälje. Jag träffade verksamhetschefen Lennart Mossberg [10]. Trots väsentliga skillnader i att vara chef på ett norskt sjukhus och en svensk vårdcentral finns det grundläggande likheter i ledarskapet. Arbetsglädjen hos dessa två ledare går heller inte att ta miste på – något som smittat av sig på personalen.

Några centrala riktmärken för sjukvårdens ledarskap är:

  • Sätt patientverksamheten i fokus.
  • Följ den etiska plattformen med människovärdesprincipen (vård på lika villkor), solidaritetsprincipen (den med störst behov ska ges företräde i vården) och kostnadseffektivitetsprincipen, där kostnadsöverväganden först görs när de två första principerna använts.
  • Satsa på vårdpersonalen och deras arbetsmiljö.
  • Stärk tilliten och arbetsglädjen i vården.
  • Värna om yttrandefriheten för alla anställda.

Svensk sjukvård måste få fram ledare som är förebilder och inspiratörer för personalen i deras vård- och behandlingsarbete. När medicinska och etiska värderingar, patientsäkerhet, arbetsmiljö eller yttrandefrihet hotas är det en plikt för vårdchefer på olika nivåer att visa civilkurage och säga ifrån även om chefskapet riskeras.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.