Regeringens förslag till nya asylregler har gått ut på remiss och svaren ska vara inne den 10 mars [1]. Om förslagen antas av riksdagen innebär de att tillfälliga uppehållstillstånd införs, familjeåterförening försvåras, försörjningskraven skärps och att uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande fall inte längre kommer att tillämpas.

Svensk och internationell forskning visar att förslagen riskerar att försämra de nyanländas hälsa och möjligheter till integration. Som läkare ska vi enligt Genèvedeklarationen ha patienternas hälsa som övergripande mål, och enligt Tokyodeklarationen inte låta politiska motiv hindra oss i vår fundamentala roll att »lindra medmänniskors plåga«. Vi uppmanar därför Läkarförbundets styrelse och Svenska Läkaresällskapet att i remissvar med kraft uttrycka kritik av förslaget och kräva att det dras tillbaka.

Studier visar att ovisshet i asylprocessen, lång väntetid som asylsökande och tillfälliga uppehållstillstånd ökar den psykiska ohälsan och försvårar integrationen [2-4]. I en studie av kosovoalbaner som massevakuerades till Sverige på 1990-talet och fick tillfälliga uppehållstillstånd ökade symtomen på posttraumatiskt stressyndrom (PTDS) drastiskt de första 18 månaderna i Sverige. Det förklarades främst med svårigheter i det nya landet, framför allt ovisshet om de skulle få stanna eller inte [4].

I en holländsk studie av irakiska flyktingar innebar den långa asyltiden större risk för att utveckla symtom på PTSD än de trauman flyktingarna upplevt före migrationen [2]. I forskningen framkommer också att asylprocessen ökar risken för självmord [5-6]. Som läkare känner vi igen från den kliniska vardagen hur ovissheten i asylprocessen kan leda till försämrad psykisk hälsa med exempelvis svåra depressioner, uppgivenhet och suicidförsök.

Regeringen föreslår vidare att möjligheterna till familjeåterförening stoppas helt för alternativt skyddsbehövande, och att flyktingar fortsättningsvis bara har rätt att återförenas med make, sambo och barn under 18 år. Den holländska studien [2] visar att saknad efter familjen och oro för familjens situation i hemlandet var den andra faktorn, som mest ökade risken för psykisk sjuklighet hos flyktingar [7].

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande omständigheter ska inte längre tillämpas. Regeringens uttryckliga mål är att minska antalet som får uppehållstillstånd på denna grund. Men lagstiftningen skärptes redan 2006, då man förändrade skrivningen från »humanitära skäl« till »synnerligen ömmande omständigheter«. Sedan dess har antalet beviljade uppehållstillstånd på denna grund sjunkit drastiskt, från mellan 3 000 och 7 000 per år till 1 685 förra året [8].

När det inte längre kommer att tas hänsyn till faktorer som synnerligen allvarligt hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet kan vi som läkare befara ökad sjuklighet och ökad suicidalitet hos våra patienter.

I Australien ändrades invandringspolitiken på 1990-talet. Fler asylsökande togs i förvar under hela asylprocessen och fick tillfälliga uppehållstillstånd. Psykiater och forskare protesterade och skrev rapporter om åtgärdernas skadliga effekter för hälsan. Det bidrog till att de mest negativa delarna av politiken upphävdes 2006 [9], men har sedan dess återigen hårdnat och möter nu internationell kritik.

Svenska läkare måste på samma sätt protestera när en utsatt grupps hälsa hotas. Vi uppmanar därför Läkarförbundet och Läkaresällskapet att skriva remissvar med kritik utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet av förslaget till nya asylregler.