Figur 1

Vi diskuterade i en artikel år 2010 hur dödlighet och livslängd utvecklas i Sverige och utomlands [1]. De flesta länder har haft en enastående förbättring av medel­livslängden. I Sverige och många andra länder i västvärlden har ökningen pågått under åtminstone 150 år. 

I Sverige var medellivslängden under 2016 80,1 år för män och 84,1 för kvinnor. Länder i andra delar av världen har gjort samma resa, i vissa fall på omkring halva tiden. 

Figur 1 och 2 visar utvecklingen i Sverige, Frankrike och Italien, där de två världskrigen och spanska sjukan sätter tydliga spår (egna beräkningar baserade på data från Human Mortality Database [2]). Figurerna visar även utvecklingen i Japan och Costa Rica, som emellertid träder in senare i databasen. 

I Costa Rica, ett latinamerikanskt land med god infrastruktur och befolkningsdata av hög kvalitet, är medellivslängden nu inte långt efter Sveriges, men så sent som på 1960-talet låg Costa Rica där Sverige låg vid slutet av förs­ta världskriget. Japan är sedan början av 1980-talet världsledande med 80,5 respektive 86,8 år för män och kvinnor år 2014; medel­livslängden har ökat med 30 år sedan andra världskriget. 

Tidigare var det yngre åldrar som drev ökningen i medellivslängd, men de senaste decennierna har det primärt varit förbättringar i dödlighet över 65 år som bidragit till ökningen. Men detta gäller bara upp till 100 års ålder, i varje fall i Sverige. Sedan åtminstone 1970 har återstående medellivslängd för 100-åringar legat oförändrad strax under 2 år för både män och kvinnor [3-5]. 

Faktorer bakom ökande livslängd

Hur länge ökningen av medellivslängden kommer att fortsätta är en kontroversiell fråga [6-8]. Det brukar hävdas att ökat stillasittande, övervikt, stress eller andra riskfaktorer för sjukdom kommer att gripa in; det hänvisas också till miljöförstöring och även politisk oro. 

Ett annat argument är att om det finns en övre gräns för hur gammal en män­niska kan bli så kommer medellivslängden att öka allt långsammare ju närmare den gränsen man kommer. 

Historiskt har dödligheten påverkats av både positiva och negativa faktorer samtidigt, men med en positiv nettoeffekt, med undantag för perioder av krig och epidemier (Figur 1). Olika faktorer har spelat in under olika skeden och påverkat skilda delar av sjukdomspanoramat. 

Orsakerna till den sjunkande dödligheten kan sökas på olika nivåer, men i grunden ligger rimligen strukturella förändringar på samhällsnivå.

Sverige har tappat topplacering

I början av 1970-talet placerade sig svenska män och kvinnor i topp vad gäller medel­livslängd men har sedan dess tappat den positionen på grund av att medellivslängden i andra länder ökat snabbare. Svenska kvinnor ligger nu på 11:e plats och svenska män på 6:e plats [9]. 

Ökningstakten minskar i Sverige

Lancet publicerade förra året en s k baye­s­iansk metaanalys, som bl a visade att Sveriges medellivslängd utvecklas långsammare än andra länders [10]. Artikeln gick igenom de viktigaste prognoserna över medel­livslängden fram till år 2030 och gjorde en jämförelse mellan 35 länder, däribland Sverige. 

Man konkluderade att medellivslängden med mycket stor sannolikhet kommer att öka i alla länderna. Med mer än 50 procents sannolikhet (bayesiansk sannolikhet) bedömde man att medellivslängden bland kvinnor i Sydkorea kommer att överstiga 90 år, en gräns som ansågs ouppnåelig så sent som vid det senaste sekelskiftet. 

Bland de länder som förväntas ha lägst förbättring av medellivslängden ingår Sverige. Den prognostiserade livslängden för Sverige är 85 år bland kvinnor (15:e plats) och 83 år för män (11:e plats). För Sveriges del skulle det betyda en ökningstakt på omkring 1 månad per år, jämfört med tidigare 2 månader per år.

Kanske biologi och tillfälligheter avgör

Sannolikheten att uppnå hög ålder har förbättrats sedan början på förra seklet. Dödlighet och även sjuklighet har kon­centrerats till allt högre åldrar. 

Detta leder till frågan om den maximala livslängden också har ökat under en ­period när både den genomsnittliga livslängden och sannolikheten att uppnå hög ålder ökat kraftigt. Den frågan har bäring på om det över huvud taget finns en övre gräns för hur gammal en människa kan bli, och frågan är följaktligen också kontro­versiell. Kopplingar finns till evolutionsbiologi, molekylärbiologi, genetisk programmering och inte minst till läkemedelsindustrin. 

Sverige tillhör de länder som har bäst data för att analysera detta. I en artikel publicerad år 2000 analyserades åldern hos den äldsta avlidna personen i Sverige från 1860 till 1990, och under den perio­den skedde en tydlig ökning [11]. Under den efterföljande perioden från 1990 till 2015 avstannade ökningen av högsta dödsålder (enligt egna beräkningar baserat på registret över totalbefolkningen). För män varierade den maximala åldern mellan 104 och 111 år och för kvinnor mellan 108 och 113 år. 

En uppföljning av alla utdöda födelsekohorter från 1870 till och med 1901 visade inte heller någon ökning av högsta levnadsålder [3]. 

Att den maximala livslängden inte ökat överensstämmer med att återstående medellivslängd för den som fyller 100 år inte har ändrats över tid utan ligger stabilt på 2 år [3, 4]. Skälet till att dödligheten inte sjunker för gruppen över 100 år går det bara att spekulera i. En möjlighet är att påverkbara riskfaktorer har spelat ut sin roll vid den åldern och att det är biologi och tillfälligheter som har avgörandet. 

Är gränsen 120 år?

Den dokumenterat äldsta människan, fransyskan Louise Calment, dog 1995 vid en ålder av 122 år. En undersökning av en stor global databas med superhundra­åringar (≥110 år) fann att den högsta dödsåldern ökade under perioden 1968–1994 för att därefter minska 1995–2006 [12]. Man såg alltså samma trender globalt som vi ser i svenska data. Liksom i våra data tycktes inte dödsriskerna över tid ändras efter 100 års ålder. 

En maximal dödsålder på 110 år gör det osannolikt men inte omöjligt att uppnå åldern 120 år, baserat på beräkningar med olika sannolikhetsmodeller [12]. 

Slutsatserna från analysen av den globala databasen har lett till en debatt rörande bevisen för en eventuell maximal livslängd och om den gränsen skulle ligga vid 120 år [13-17]. Kritik mot artikelns slutsatser har handlat om kvaliteten på data för de allra äldsta i databasen, om klassindelning av åldersvariabeln och om grundläggande principer för statistisk hypotesprövning och statistiska metoder för prediktion. 

Varken i Sverige (där datakvaliteten är mycket hög) eller i den globala databasen (som är mycket stor) har den maximala levnadsåldern ökat under det senaste decenniet, och Louise Calments rekord står sig sedan drygt 20 år. En förutsättning för ytterligare ökning av den högsta levnadsåldern är att dödligheten hos dem som passerat 100 år minskar på liknande sätt som skett i de yngre åldersgrupperna. 

Kontroversiell och fundamental fråga

Befolkningen är ett samhälles viktigaste resurs, och hur lång livslängden är och vid vilken hälsa människorna avlider har avgörande betydelse för samhället. Frågeställningarna om hur gamla vi kommer att bli och hur stor den äldre populationen kommer att vara om ett par decennier är av största vikt för planering av arbetskraft, pensionssystem och hälso- och sjukvård. 

Huruvida det finns någon övre gräns för hur gamla vi kan bli är ännu oklart, men det är förstås en ytterst kontroversiell och fundamental fråga.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.