Enligt nuvarande anvisningar bör en primärvårdsläkare ha 1 250 patienter på sin lista. Antag att Sveriges befolkning växer till 11,2 miljoner. Då behövs det 9 000 specialistutbildade primärvårdsläkare. En del läkare vill arbeta deltid en del av sitt yrkesliv, vilket ofta betyder 80 procent (och inte 50 procent), vilket gör att behovet uppskattningsvis snarare blir 12 000 än 9 000 primärvårdsläkare.

Antag också att det behövs lika många specialister på sjukhuset som primärvårdsläkare, eller dubbelt så många. Det ger ett samlat läkarbehov på 24 000 till 36 000 specialister i primär- och sjukhusvård. I dag är andelen läkare i primärvården avsevärt lägre.

Antag även att den genomsnittlige nye läkaren är verksam 25 år som färdig specialist. Det betyder att mellan 960 och 1 440 nya läkare måste tillföras varje år (480–720 per halvår). Givetvis finns det läkare under ST-utbildning, men dessa påverkar inte flödet genom systemet.

Sveriges Kommuner och landsting (SKL) har därför ingen anledning att tillhandahålla mer än 1 500 AT eller basårstjänster (BT) per år och det är mycket möjligt att det räcker med 1 000 per år. Hur dessa tjänster sprids över landet är en praktisk och taktisk fråga för att få läkare där de behövs. Skulle vår folkmängd utvecklas långsammare är behovet mindre.

En lösning vore att SKL och läkarutbildningarna tillsammans startar ett centralt matchningssystem. Under den sista studieterminen meddelar dekanus vid de olika läkarutbildningarna i Sverige »Matchningsmyndigheten« hur många studenter de räknar med att utexaminera. SKL skulle förbinda sig att tillhandahålla det antalet BT, med en 5-procentig marginal.

Det tål att fundera över på vilket sätt läkarstudenterna ska kunna söka tjänsterna, men en möjlighet är att de får rangordna de 10 tjänster de helst önskar sig och att systemet matchar ihop dem. Allt detta skulle kunna administreras av ett par personer och ett mjukvaruprogram.

I ett sådant system skulle legitimation utfärdas vid läkarexamen, men BT vara obligatorisk för att få påbörja specialistutbildning, som föreslagits av Jens Schollins utredning. Matchningsmyndigheten tar också hand om matchningen av ST-block.

Ett annat styrmedel är att BT på impopulära orter betalas bättre och att de som vill vara kvar i storstäderna får en lägre lön. Lönerna runt storstäderna är, inte minst i Göteborg, redan lägre än på de flesta andra orter enligt Läkarförbundets lönestatistik. Detta lär sannolikt bli mer uttalat framöver. Man kan också helt sonika ha ett lotteri, som vårt grannland i väster, till vilket en bytes- eller handelsbörs skulle utvecklas. Många sätt fungerar förutom de tråkiga.

En sista reflektion: Om medicine studerande våndar sig över var de kan göra sin AT/BT må man betänka att ST-placeringen riskerar att bli ännu tuffare.