Barnhabiliteringen i Göteborg med omnejd fungerar inte. Det anser många barnläkare med mig. Det största problemet i det dagliga arbetet är att habiliteringen inte tar emot barn med autism som närmar sig 6 års ålder, såvida inte barnet har en samtidig utvecklingsstörning. Som stöd för detta hänvisas till en regional riktlinje från 2014 [1].

Om ett barn med autism inte har rätt till särskola överförs ansvaret från habiliteringen till BUP när skolstarten närmar sig. Tyvärr har BUP vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg inte byggt upp en egen autismhabilitering under den period ansvarsfördelning gällt. Behöver barnet fortsatt logopedkontakt går ansvaret över från habiliteringen till logopedenheten, som inte fått ökade resurser. Habiliteringen fick dock behålla sina anslag trots att man kan remittera ett stort antal patienter.

Skulden för att grundskolebarn med autism inte får rätt hjälp delas mellan habiliteringen, BUP och de som utarbetade riktlinjerna. Det finns också exempel där habiliteringen ensidigt bestämt att saker inte ingår i uppdraget. I habiliteringsteamet finns både dietist och sjuksköterska. Trots det skriver man remisser till barnmottagningarna och ber oss ta hand om problem kring ätande och »elimination«. Nyligen ville man remittera förskrivning av melatonin för insomning.

Det som gör mig mest upprörd är vägran att hjälpa till med psykologbedömningar inför skolstart. Habiliteringen har bestämt att det inte ingår i uppdraget att hjälpa till att skriva in barn med exempelvis Downs syndrom i särskola eller träningsskola, även om de haft kontakt med barnet i många år. I stället ska detta göras av psykolog på BVC eller skola – även hos barn som saknar fungerande talspråk – trots att det i det nationella vårdprogrammet för Downs syndrom står att »Utvecklingsbedömning av psykolog sker på habilitering senast inför skolstart« [2] och att det i regionens eget vårdprogram står att habiliteringen ska »medverka vid utredning av barnets kognitiva förmåga inför skolstart«.

Enligt en neonatolog tycks habiliteringen anse att ett barn som fötts prematurt med svåra funktionshinder, men som varken uppfyller diagnos för utvecklingsstörning eller cerebral pares, inte tillhör habiliteringens målgrupp. Att ett barn som vägt 500 gram uppvisar behov av habilitering på grund av svag begåvning, autistiska drag, motorisk klumpighet, koncentrationsstörning och visuell perceptionsstörning räcker inte heller för att låsa upp habiliteringens trånga port, medan ett barn med lindrig hemiplegi utan andra problem tas in. Av »vårdgrannarna« uppfattas detta som paragrafrytteri. Jag tror inte att den praxis vi ser i dag var uppdragsgivarens mening.

Habiliteringen i Västra Götaland är en egen förvaltning där förvaltningschefen rapporterar till den politiska styrelsen för habilitering och hälsa, som alltså har samma rang som styrelsen för Sahlgrenska universitetssjukhuset eller styrelsen för hela primärvården. Det är osäkert om de i toppen inser hur dålig produktiviteten är på golvet.

Habiliteringen bör avvecklas som egen förvaltning och uppdrag och resurser föras över till sjukhusvården, alternativt bör man göra ett »omtag« där förvaltningen får ansvar för utredning och behandling av neuropsykiatriska funktionshinder, oavsett begåvningsnivå.

Läs replik:

Ambitionen är att skapa excellent barnsjukvård i regionen