Läs hela artikeln i pdf-format Ladda hem Acrobat Reader

Universitetssjukhuset i Linköping opererar transsexuella
När jagets identitet blir verklighet


Vi utför inga lyxoperationer, vi räddar liv! Det säger professor Gunnar Kratz, ansvarig för de könsbytesoperationer som utförs vid Universitetssjukhuset i Linköping.
I Sverige opereras runt 30 transsexuella kvinnor och män till »nya män« respektive »nya kvinnor« varje år. Hittills har ungefär lika många kvinnor som män bytt kön. Förra året noterade man dock ett stort överskott av nya kvinnor.
Denna typ av operationer utförs i dag på Universitetssjukhuset i Linköping samt på Karolinska Universitetssjukhuset Solna. Under de senaste tre åren har en markant ökning – från cirka 20 till 30 – av dessa patienter skett. Ingen vet vad ökningen beror på.

Gunnar Kratz, professor och plastikkirurg, som till för ett och ett halvt år sedan arbetade på Karolinska Universitetssjukhuset Solna, använder termen könskorrektion.
– Tänk dig att du har en könsidentitet i hjärnan, men en helt annan könstillhörighet i verkligheten. Vi läkare kan inte korrigera hjärnan, men vi kan korrigera könet.
I dag är det inte sällan patientens föräldrar som hittar vägen till sjukvården, när de förstår att något är fel med deras barn. Sedan patienten remitterats till ett av de team för TS-utredning som finns i Sverige, inleds en minst två år lång utredning. Den ena delen är psykiatrisk, den andra består av ett »real life test«, det vill säga under ett år ska patienten leva fullt ut i den nya könsidentiteten.
Under den perioden behandlas han eller hon med könshormoner, en tid som den transsexuelle ofta upplever som mycket positiv. Äntligen händer det något och kroppen börjar att förändras.

Ett utredningsteam består som regel av en psykiater, en psykolog och en kurator. Sedan de gjort sitt arbete fattar Socialstyrelsens rättsliga råd beslut om en eventuell könskorrigering. Mycket sällan avslås en ansökan.
Professor Gunnar Kratz betecknar de utredningar som görs i Sverige som »extremt bra«. Den långa utredningstiden är en förutsättning för att sålla agnarna från vetet. Han känner dock till fall där patienten inte haft tillräckligt tålamod utan skaffat hormoner på egen hand i exempelvis Danmark och sedan opererats utomlands. Den som har pengar – det kan handla om en miljon kronor – kan få en könskorrigering utförd i länder som Thailand, Estland och USA utan föregående utredning. Men det är ingenting som Gunnar Kratz på något sätt rekommenderar.
– Det finns exempel på fall där patienten inte varit genuint transsexuell men opererats utomlands och senare tillfrisknat psykiskt – och då haft fel kön– igen!
– Tack vare våra noggranna utredningar missar vi ingenting. För den som en gång bytt kön kan aldrig ändra sig efter en könskorrigering. Det som skurits bort är för alltid borta.
De kirurgiska ingreppen görs vid två till fyra tillfällen under sammanlagt omkring ett år, och patienten får räkna med 10 till 14 dagar på sjukhus efter den inledande operationen. Bäst resultat blir det för de »nya kvinnorna«. En del av mannens penis förvandlas till en klitoris med normal känsel.

Vanliga människor kan inte se skillnad på en ursprunglig vagina och en »läkartillverkad«, enligt Gunnar Kratz, som berättar att gynekologer inte heller alltid noterar någon skillnad.
– Den här sortens kirurgi i underlivet är egentligen inte konstigare än en canceroperation, säger han.
De kvinnor som könskorrigerades till nya män fick till för tre år sedan så gott som alltid ett rör av fett och hud med styva silikonstavar som penis. En byxfyllare i första hand. I dag får nio av tio nya män en minipenis, det vill säga en klitorisförstoring som ser ut som en penis lång som en tumme, med full känsel och möjlighet till erektion.
Gunnar Kratz tror att minipenisen vad det lider kommer att bli längre och större. Han har nyligen inlett en forskningsstudie om just detta och hyser goda förhoppningar.
– Om ett år har vi de första resultaten, och då vet vi åt vilket håll det kommer att luta. Kan vi få den tumlånga minipenisen att bli två tummar lång, ja då är vi hemma!

Minipenisen är en skapelse av internationella forskare, där Gunnar Kratz utnämner holländaren Juris Haage till dess huvudpappa, även »om vi alla lagt till våra respektive delar«.
I höstas tog Gunnar Kratz initiativet till en första konferens i Skandinavien för alla dem som är involverade i behandlingen av denna patientgrupp. De samlades i Linköping. Eftersom framtidens arbete med dessa patienter är avhängigt av respektive forskares resultat, slutsatser och erfarenheter är möjligheten att träffas och samarbeta avgörande. Konferenser kommer att bli årligen återkommande med fokus på en speciell fråga vid varje tillfälle. I år är det ett utredningsteam vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge som håller i budkaveln.

Är alla problem över när patienten blivit könskorrigerad?
Nej, kirurgin löser inte alla problem, säger Gunnar Kratz:
– Har patienten levt instängd och isolerad i 40 år och äntligen fått rätt kropp, återstår ännu en resa. Men för den som har varit öppen och som har ett bra nätverk omkring sig, ja där kan livet nog te sig som en solig sommaräng.

Efter de kirurgiska ingreppen väntar flera återbesök. En del utredare håller också kvar sina patienter för samtal och stöd. Men vad gäller den formella uppföljningen av transsexuella patienter är det lite si och så.
– Egentligen vet jag inte hur mina patienter har det efter operationerna. Är de deprimerade? Hur många har fungerande sexliv? Hur är det med känseln i klitoris? Kan de kissa bra?
– Även om jag tror mig veta svaren, finns det inga fungerande protokoll, ingen nedtecknad kvalitetskontroll. Den formella uppföljningen måste avsevärt förbättras. Dessutom måste de långsiktiga effekterna av att ta könshormoner noga utredas.
Det finns i dag planer på ett kvalitetsregister. Grundpriset för en könskorrigering ligger på omkring 200 000 kronor. Andra kostnader, exempelvis för bröstimplantat, kan tillkomma.

Är det inte lyx att operera dessa patienter i tider då landstingen vrider och vänder på varje krona?
– Våra patienter lider av en livshotande åkomma, säger Gunnar Kratz. Vad skulle inte de här patienterna kosta landstingen, om de inte behandlades?
Men verksamheten vid kliniken hotas av besparingar. I dag finns dock ett intensifierat samarbete med Rikshospitalet i Oslo, som mildrar effekterna av denna typ av nedskärningar. Norska kirurger och sjuksköterskor följer med patienterna till Linköping för att på plats lära sig tekniken och vården.
– De norska patienterna påverkar inte väntetiden för de svenska. Tvärtom! Nu kan vi hålla kvar resurser som vi annars skulle ha förlorat.
I Sverige opereras i dag ingen som är under 18 år. Gunnar Kratz tror dock att dagens 18-årsgräns är något som läkare och patienter alltmer kommer att ifrågasätta och diskutera. Han tror att åldersgränsen i allt större utsträckning kommer att individanpassas. För den som är genuint transsexuell ändrar sig ingenting i och med tonåren.

Gunnar Kratz visste redan första dagen på kirurgkursen att det var kirurg han skulle bli. Som den »doer« han beskriver sig som vill han ha spännande utmaningar, lösa problem, arbeta handfast – och se resultat.
Via plastikkirurgin kom han tidigt – tack vare sin handledare Jan Eldh – i kontakt med transsexuella patienter.
– Det är en spännande grupp – fysiskt friska och pålästa. Vi inom vården kan hjälpa dem till bättre liv. Och jag som kirurg slipper göra typoperationer och kan i stället ägna mej åt hela spektret av plastikkirurgiska metoder. Lambåtekniker, mikro-, urogenital-, bröstkirurgi och röst- och hudkorrektioner. Jobbet innebär stora variationer.

Gunnel Åhlander
frilansjournalist