 |
|
| |
Är kvalitativ forskning vetenskaplig
– eller bara relevant?
Den medicinska vetenskapen domineras av deduktivt tänkande med experimentellt upplagda undersökningar och testningar av kvantifierbara utfallsmått. Men kvalitativa metoder gör alltmer insteg. De används inte för att bevisa, utan snarare utforska, finna begrepp, öka förståelse och skapa hypoteser kring oklarheter och företeelser i medicinsk vardag. Dessa metoder har kommit mest i bruk i primärvårdsforskningen. Det kan röra sig om undersökningar av patienters föreställningar och erfarenheter, av patient–läkarrelationen, eller hur det t ex kommer sig att läkare eller patient inte efterlever de evidensbaserade rekommendationerna?
Men hur bedöms den kvalitativa forskningen av läkarkåren? Är det någon skillnad beroende på i vilken specialitet man verkar? För att jämföra lasarettsläkares och primärvårdsläkares värderingar kring vetenskaplighet konstruerades två fiktiva sammanfattningar om ryggbesvär. De presenterades som en typisk kvantitativ respektive en typisk kvalitativ studie. 1 637 slumpmässigt utvalda svenska läkare ombads brevledes att skatta de två forskningssammanfattningarna gällande vetenskaplighet, språklig klarhet, klinisk relevans och intressevärde på en 4-gradig skala (1 = mycket otillfredsställande, 2 = otillfredsställande, 3 = tillfredsställande, 4 = mycket tillfredsställande). 42 procent skickade fullständiga svar. Generaliserbarheten av fynden bör därför begränsas till forskningsintresserade svenska läkare.
Bedömningarna av den kvantitativa forskningssammanfattningen var synnerligen samstämmiga oberoende av arbetsfält eller specialisttillhörighet, ålder, kön eller akademiska meriter. Trovärdighet och vetenskaplighet skattades högt, medan klinisk relevans och intressevärde fick förhållandevis mindre uppskattning.
Vad gäller den kvalitativa sammanfattningen var uppfattningen den omvända: Primärvårds- och lasarettsläkare var överens om att klinisk relevans och intressevärde var relativt högre än vetenskaplighet och trovärdighet. Genus inverkade här; fler kvinnliga bedömare uppskattade det kvalitativa abstraktet. Multivariat analys visade dock att det var specialisttillhörighet som var signifikant utslagsgivande. Oddsen att den kvalitativa sammanfattningen skulle skattas som tillfredsställande var tre gånger högre om bedömaren var distriktsläkare jämfört med lasarettsläkare.
Denna studie visar att kvalitativ forskning är uppskattad för sin relevans men bedöms brista i vetenskaplig skärpa. För att stimulera till forskning av hög vetenskaplig kvalitet och hög relevans på alla specialistområden behöver den svenska läkarkåren mer kunskap om kvalitativ forskning – när den är lämplig, hur den ska genomföras och hur resultaten ska presenteras, samt inte minst hur den ska utvärderas. Tydliga och användbara riktlinjer i kvalitativ metodik efterlyses.
Eva E Johansson
Eva.Johansson@fammed.umu.se
Johansson EE, et al. Is qualitative research scientific, or merely relevant? Research-interested primary care and hospital physicians’ appraisal of abstracts. Scand J Prim Health Care 2003;21(1):10-4.
|
