Foto: Colourbox

Rapporten från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, är en kommentar till en internationell översikt från Cochrane Collaboration publicerad 2014. Översikten bygger på 53 randomiserade kontrollerade studier med sammanlagt 91 791 deltagare varav 80 222 postmenopausala kvinnor och 11 569 män över 65 år. Studierna är i huvudsak genomförda i Europa, USA och Japan.

SBU:s sammanfattning visar att kombinationsbehandling med D-vitamin och kalcium minskar risken för frakturer hos institutionsboende, men inte hemmaboende, populationer. Den absoluta riskreduktionen för höftfrakturer, som var det primära utfallsmåttet, uppskattas till nio färre frakturer per 1 000 personer per år i gruppen institutionsboende. Värt att notera är att distinktionen mellan hemmaboende och institutionsboende inte är direkt överförbar till svenska förhållanden. Äldre i Sverige bor i mycket hög utsträckning i eget boende jämfört med i många andra länder.

SBU konstaterar också att behandling med enbart D-vitamin inte leder till minskad frakturrisk, och att en tilläggseffekt av vitaminet jämfört med enbart kalcium varken kan fastställas eller uteslutas.

Många av studierna i Cochranes översikt bedöms vara bristfälliga, och den signifikanta effekten drivs primärt av en enstaka studie. Därför är SBU:s tolkning något mer återhållsam än översiktsförfattarnas.

SBU:s slutsats är att det sannolikt är framför allt äldre med otillräckliga D-vitaminnivåer och lågt kalciumintag som har nytta av kombinationsbehandling med D-vitamin och kalcium. Behandlingen medför en något ökad risk för mag–tarmbesvär, njursten och njursvikt, varför nyttan måste balanseras mot de eventuella riskerna.

Varje år inträffar i Sverige cirka 70 000 frakturer, varav 18 000 höftfrakturer, som sannolikt beror på benskörhet. Under 2014 fick 16 procent i åldersgruppen 75 år och äldre kombinationsbehandling med D-vitamin och kalcium. Drygt två procent behandlades med enbart D-vitaminpreparat.