– Det är inget sådant klassiskt projekt som att åka och gräva brunnar i Afrika, utan det handlar om att utbyta information med läkarna och ge dem stöd. Kanske kan vi vara med och förmedla läkarnas röst och stötta dem i deras arbete, säger Heidi Stensmyren, ordförande i Läkarförbundet, som tillsammans med förbundsdirektören Hans Dahlgren nyligen besökte Kuba under några dagar.

Union to union är ett samarbetsorgan för LO, TCO och Saco och arbetar med internationellt fackligt utvecklingssamarbete. Förutsättningen för att kunna söka projektbidrag från Union to union är att det finns en kontakt med en organisation i landet. Att etablera den kontakten var ett av syftena med resan. På Kuba träffade de ordföranden för Sociedad Cubana de Medicina, som är en vetenskaplig och professionell organisation för läkare, och chefen för sjukhuset HCQ Hermanos Ameijeiras.

– Vi har fått två bra kontakter med läkare och vi har hittat en motpart, läkarnas vetenskapliga och professionella organisation. Nu kan vi gå vidare med vår ansökan, berättar Heidi Stensmyren.

Besöket började förberedas från Sverige för cirka ett år sedan. Utmaningen var att få kontakter på plats.

– Vi var väldigt tydliga med att vi är en oberoende organisation och att vi behöver få kontakt med en motsvarande oberoende organisation där. Vi var öppna med att vårt mål var att etablera samarbete. Det var ett uttalat krav från oss att få träffa läkare, annars skulle vi inte ha åkt, berättar Heidi Stensmyren.

På Kuba finns inga oberoende fackföreningar.

– De är ju inte organiserade på samma sätt som vi, men genom att etablera ett samarbete med den professionella organisationen kan de stärkas i sina möjligheter och rättigheter att organisera sig, säger hon.

Vad ska ni göra rent konkret?

– Vi ska underlätta för dem att få information och kontakt med omvärlden, och vi kan hjälpa dem att delta i det internationella arbetet. Om vi kan få dem att skriva under Genève- och Helsingforsdeklarationerna främjar det arbetet med deras egna etiska regler.

Var det farligt för dem ni pratade med att träffa er?

– Regimen vet att vi har kontakt, därför utsätter vi inte dem för fara. Det är ytterligare en anledning till att vi måste vara öppna.

Det är viktigt att inte vara naiv i kontakterna med diktaturer, tycker hon.

– Det handlar inte om att skicka några pengar till regimen, absolut inte, utan det är läkarnas rättigheter som ska stärkas. Projekten inom Union to union riktar in sig på mänskliga rättigheter och demokrati, och målländerna är ju sådana som saknar det.

Omvärlden känner inte till hur läkarna har det på Kuba, konstaterar hon.

– Ett frågetecken har i många år varit vilka förhållanden de arbetar under. För dem är det också svårt att på eget bevåg att etablera kontakt med omvärlden.

Efter Castros död kan man tänka sig att det blir en förändring på Kuba, tror Heidi Stensmyren.

– Det är ju ett läge nu när det kanske är möjligt att bidra till öppenhet och demokrati i landet.

Ett annat syfte med resan till Kuba var att försöka få läkarkollektivet där att gå med i World Medical Association, WMA. Heidi Stensmyren säger att hennes uttalanden får en viss tyngd genom att hon är ordförande i Läkarförbundet och ledamot i WMA:s styrelse.

– Det är viktigt att få med Kuba i WMA, eftersom WMA håller i Helsingfors- och Genèvedeklarationerna, och vi där pratar om etik och mänskliga rättigheter. Om Kuba blir medlem kan det hjälpa utvecklingen i landet i positiv riktning.

På Kuba besökte de även vårdcentraler, sjukhus och öppenvårdscentra för cancerbehandling.

Kuba har många läkare och många som arbetar inom hälso- och sjukvården. Den är väl utbyggd, men har stora brister, enligt Heidi Stensmyren.

– Även om tillgängligheten är hög är sjukvården underfinansierad och de saknar läkemedel och medicinsk teknik. Men kubanerna är väldigt frispråkiga om sina ekonomiska bekymmer och de brister som finns, säger hon.

När det gäller kontakten med länder som inte är demokratier är valet mellan att isolera dem eller försöka påverka utvecklingen genom att ha kontakt.

– Det är inte regimen vi har kontakt med. Kuba är ett land som saknar demokrati och mänskliga rättigheter. Om de är isolerade är det svårare att påverka.

Union to union

Union to union är ett samarbetsorgan för internationellt fackligt utvecklingsamarbete och finansieras av Sida, EU-bidrag och den svenska fackföreningsrörelsen. Medlemmar är LO, TCO och Saco. Tidigare hette organisationen LO-TCO Biståndsnämnd, men bytte namn till Union to union och tog in Saco 2015.

Organisationen samarbetar med fackliga organisationer och har knappt hundra utvecklingsprojekt i ett åttiotal länder. Huvuduppgiften är att stärka framväxten av demokratiska fackliga organisationer men man arbetar även för goda arbetsvillkor, demokrati, en rättvis fördelning av resurser och hållbar utveckling.

Läkarförbundet räknar med att lämna in en projektansökan till Union to union för perioden 2017–2019 under våren. Om ansökan godkänns blir detta det första internationella utvecklingsprojektet i Läkarförbundets regi.

Staten har kontrollen

På Kuba kontrollerar staten arbetsmarknaden och bestämmer löner och arbetsvillkor inom den statliga sektorn. Strejkrätt existerar inte. Myndigheterna erkänner bara en enda centralorganisation, Central de Trabajadores Cubanos, som är styrd av staten och kommunistpartiet. Att ansluta sig till en fristående organisation kan innebära risk för förföljelse och att bli av med jobbet.

Källa: Union to unions landfakta