I detta temanummer av Läkartidningen behandlas fysisk aktivitet och dess betydelse för hälsa. Temanumret innefattar fysisk aktivitet vid fem olika sjukdomstillstånd, hur kroppen påverkas av träning, hur man kan bedöma och utvärdera fysisk aktivitet samt generella rekommendationer om fysisk aktivitet för hälsa. Dessa artiklar är bearbetade utifrån kapitel i Fyss (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, se www.fyss.se). 

Det är vår förhoppning att dessa artiklar ska öka kunskapen om det stora värdet av att främja fysisk aktivitet i den svenska befolkningen – speciellt genom att mobilisera sjukvården. Läkare spelar en viktig roll. Relativt små insatser kan göra stor skillnad. »Fysisk aktivitet den bästa medicinen« står det i Läkarförbundets folkhälsopolitiska program från 2014. 

I takt med att kroniska sjukdomar utgör en allt större andel av den globala sjukdomsbördan har intresset ökat för underliggande orsaker, förebyggande metoder och behandlingsmöjligheter. I september 2015 antog de 53 länderna i WHO Europa enhälligt »Physical activity strategy for the WHO European Region 2016–2025« som fokuserar på hur regeringar och andra berörda ska kunna bidra till att göra det lättare för människor att vara fysiskt aktiva. 

Att människan är byggd för rörelse och att fysisk aktivitet är säkerställt för hälsa och välmående blir alltmer klarlagt i ett stort antal välkontrollerade studier. Regelbunden fysisk aktivitet över veckor och månader påverkar hjärta, blodkärl, skelettmuskulatur, immunsystem, hjärna och andra organ. På olika sätt bidrar detta till förbättrad livskvalitet, kognition, stämningsläge och fysisk kapacitet. Regelbundet fysiskt aktiva personer har en lägre risk för exempelvis diabetes typ 2, övervikt/fetma, hjärt–kärlsjukdom, demens, vissa cancerformer och förtida död oavsett orsak. Intressant är att ett enstaka pass med fysisk aktivitet kan ha mätbara effekter på blodtryck och blodsockerkontroll. 

Fysisk aktivitet är indicerad vid behandling av många sjukdomar. Behandlingen med fysisk aktivitet kan vara ett förstahandsalternativ, ett förstahandsalternativ tillsammans med andra livsstilsförändringar eller ett komplement till en farmakologisk behandling. 

I artikeln om fysisk aktivitet vid depression beskriver Eva Andersson och medarbetare hur fysisk aktivitet minskar depressiva symtom i likartad grad som antidepressiva läkemedel eller KBT. Maria Borland och medarbetare redogör i artikeln om fysisk träning vid kronisk hjärtsvikt för förbättringar i livskvalitet, gång-sträcka och fysisk prestationsförmåga. Mats Börjesson och medarbetare redogör i artikeln om fysisk aktivitet vid hypertoni för att aerob fysisk aktivitet och isometrisk träning sänker blodtrycket. I artikeln om fysisk aktivitet vid reumatoid artrit drar Nina Brodin och Emma Swärd slutsatsen att alla personer med reumatoid artrit bör uppmanas att vara fysiskt aktiva för att förbättra och bibehålla sin fysiska och psykiska hälsa samt reducera de ökade riskerna för följdsjukdomar. Ylva Trolle Lagerros beskriver i artikeln om fysisk aktivitet vid övervikt och fetma värdet av fysisk aktivitet för både kliniskt signifikant viktnedgång och riskminskning för hjärt–kärlsjukdom.